Svenskt Näringsliv föreslår att man skall tillsätta en energikommission. I radions Ekonomieko säger man att man vill ta reda på hur mycket energi vi behöver så att energisystemet kan anpassas till behovet. En representant för Metall instämmer.
Det låter ju bra! Det har ju hänt så fruktansvärt mycket på effektiviseringsområdet både vad gäller teknik, planering, affärmodeller, energitjänster, energistyrningssystem, motivation och incitament. Nu har vi förutsättningar att verkligen skapa ett uthålligt, effektivt och ekonomiskt klokt system!
Men läser man texten så börjar man undra igen? Det är inte energikostnaderna (mängd multiplicerat med pris) som står i fokus utan enbart priset. Och sedan blir man ännu tydligare:
Svenskt Näringsliv anser att de hinder som finns för ny energiproduktion måste ses över eller tas bort. Det gäller bland annat effektskatten på kärnkraft och fastighetskatten på vattenkraftverk, skatter som minskar investeringsviljan. Dessutom bör subventioner av förnyelsebar energi successivt fasas ut.
Så det är nog ingen kommission för att utröna energibehovet man vill ha. Det är nog samma gamla visa som skall gå i repris. Man samlar några som skall “passräkna” så att det stämmer med antalet reaktorer som man vill ha. Hå hå ja ja!
En kartläggning av metoder har resulterat i en verktygslåda för reduktion av mikroorganismer i olika avloppsströmmar. Metoderna indelas i fyra undergrupper; Avskiljning, Inaktivering, Blockering och Övervakning. Mikrobiella barriärer för olika avloppsströmmar bör kunna inkluderas i etablerad metodik för riskvärdering.
Som vi alla (borde) vet(a) så finns det en stor potential för energieffektivisering. Det finns gubevars några, inte helt obetydliga vad gäller makt och inflytande, motståndare kvar där man hävdar att alla lönsamma åtgärder redan är genomförda. Ett av de ljus som får dessa troll att spricka kommer från den gren av ekonomin som kallas beteendeekonomi. Det är dessa ekonomer som tar hänsyn till hur folk vanligen tänker och agerar.
Hitintills har de inte synts så mycket i det praktiska livet om man bortser från några Nobelpris (Akerlof, Kahneman och nu Shiller) men de börjar formera sig som uppdragstagande företag. I Ideas 42 finner man både Daniel Kahneman, Richard Thaler och Sendil Mullainathan i styrelse och som rådgivare. Ett av deras arbetsområden är energieffektivisering och ett arbetsprov finner man i Hunt Allcotts paper “Social Norms and energy conservation”. Där har han studerat hur företaget OPWER kommunicerat för att effektivsera användningen.
Och alltså visat att människor som redan gjort allt som (de ansåg) var lönsamt kunde göra lite till. Hoppsan!
Slutsatsen av studien är att införandet av § 50 i va-lagen har påverkat praxis för särredovisning. En stor andel av huvudmännen upprättar en särredovisning. Implementeringen får betraktas som bristfällig då avvikelserna från hur redovisningen borde upprättas är stor.
Riskvärdering med hjälp av GDP och MRA baserad på en årslång provtagning av norovirus i svenska ytvatten. Analysmetoden som använts har utvecklats och verifierats inom projektet. Även prover på avloppsvatten har analyserats och riskvärderats ur ett vattenreningsperspektiv.
I en ledare i New York Times återger man med gillande skeenden i Japansk politik. Den förre premiärministern och kärnkraftförespråkaren Koizumi har tänkt om, 180 grader!
Han har dels kommit fram till att kärnkraft inte är billig utan dyr och att den inte behövs för industriell utveckling – tvärtom! Och han har särskilt noterat att avfallet är ett STORT problem efter det att han varit på studiebesök i Finland.
En hållning som har ytterligare stöd i erfarenheterna av hur Japans energianvändning utvecklats efter Fukushima. Den förre premiärministern har formulerat sig i en programatisk form om hur Japan kan ta en ledarställning i utvecklingen. Måste man ha katastrofer innan detta blir en insikt även i Sverige?
Mr. Koizumi makes a compelling argument that if the ruling Liberal Democratic Party were to announce a zero nuclear policy, “the nation could come together in the creation of a recyclable society unseen in the world,” and the public mood would rise in an instant.