The India Sweden Innovations’ Accelerator stöttar samarbete kring innovativ energiteknik mellan Indien och Sverige. Just nu söker vi fler deltagande företag till programmet.
Fores har tagit fram en liten handbok om det som håller på att bli det nya modeordet när man talar om miljöåtgärder nämligen “Nudging”. Det är en mycket bra och ganska kortfattad introduktion som sätter in nudging i ett sammanhang och berättar både om när det funkar och när det inte gör det. Man skriver:
Nudging är inte alltid lämplig och är absolut inte tänkt att ersätta traditionella styrmedel – t.ex. lagar, skatter, subventioner eller omfattande informationskampanjer. Det kan dock vara ett komplement, och ibland en ersättning för vår nuvarande politik i vår strävan efter högre effektivitet när vi skapar en miljö- vänligare värld.
Framförallt berättar de om varför man “nudgar” och gör en liten utflykt i beteendeekonomins värld med litteraturhänvisningar. Detta är nödvändigt eftersom man ibland stöter på attityden att nudging är en sorts trollspö och då man bortser från varför det är nödvändigt att ha ett komplement till vår medfödda och nedärvda brist på rationalitet som annars dominerar styrmedelskonstruktörernas värld.
Själv skulle jag behöva en knuff för att begripa bokens titel (Nudging – det nya svarta inom miljöpolicy?) men jag räddas i alla fall av den grafiska illustrationen.
William Nordhaus lanserar i The New York Review of Book en idé om en klubb för klimatåtgärder. Hans utgångspunkt är att de klimatöverenskommelser som görs och förväntas kommer att präglas av gratisåkande (free riding) det vill säga att länder kommer att hoppas att någon annan vidtar åtgärderna som de själv kan dra nytta av.
Detta i sin tur baseras på tanken att klimatåtgärder bara har en orsak och en verkan. Ett tänkande som är naturligt inom den neoklassiska ekonomin men som effektivt vederlagts av till exempel IEAs arbete om “Multiple Benefits”. Det skulle i sin tur kunna hanteras om länderna insåg att till exempel energieffektvisering ger många fler fördelar än bara minskad klimatpåverkan.
Men icke desto mindre har Nordhaus en poäng när han föreslår att de länder som tar sin andel i klimatbekämpningen också kan få ömsesidiga handelsfördelar. Han noterar att det kan vara svårt att genomföra men förefaller vara klart motiverat.
Inför Almedalen har EEF (http://www.eef.se) tagit fram följande fakta som alla borde känna till. Om Du åker dit ta med dessa och kolla hur många av debattörerna som klarar av dem!
Internationella rapporter konstaterar att energieffektivisering är nödvändig. För klimatet, jobben och ekonomin. Men eftersom energieffektivisering inte är en enkel produkt som gas, olja, bioenergi, vattenkraft eller vind krävs det hjälp från politiskt håll. Energieffektivisering händer inte av sig själv – trots att det är lönsamt för alla.
AKTUELLA RAPPORTER
fn:s klimatpanel (ipcc) bedömer att klimatförsämringarna kan hejdas främst med effektivare energianvändning. Kostnaden motsvarar 227 kronor per år för varje svensk (0,06 procentenheter minskad årlig tillväxt i BNP, enligt IPCC SPM WGIII AR5 tabell 2)
oecd:s energiorgan iea (International Energy Agency) uppskattar att man redan med privatekonomiskt lönsamma effektiviseringar kan uppnå nästan hela målsättningen, dvs 2-gradersmålet. WEO (World Energy Outlook) 2012, kapitel 9-12
iea säger i sin Marknadsrapport 2014 att energieffektivisering är ”det osynliga kraftpaketet” (the invisible powerhouse) därför att det är billigast och säkrast.
eu:s energieffektiviseringsdirektiv, eed, syftar till att Europa skall förverkliga den kostnadseffektiva potentialen (som man bedömer vara minst 20 procent).
eu:s underlag till klimatpolitiken slår fast att effektivisering leder till bättre ekonomi och flera jobb. ”Ett enda växthusgasmål förväntas också leda till lägre BNP och sysselsättning jämfört med en ram baserad på mer ambitiösa mål även för förnybara energikällor och energieffektivitet.” COM SWD (2014) 16 final stycke 85
EUs förslag till energiunion där det sägs ” Energy efficiency first: fundamentally rethinking energy efficiency and treating it as an energy source in its own right so that it can compete on equal terms with generation capacity” http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-4497_sv.htm
DÄRFÖR ANSER EEF ATT :
Det behövs mer tryck på energieffektiviseringen – genom styrmedel som realiserar den svenska lönsamma potentialen och genom initiativ från statliga myndigheter, kommuner och landsting
Effektivare energianvändning innebär lägre produktionskostnader vilket gör företagen mera konkurrenskraftiga på sina marknader
Energieffektivare offentliga verksamheter ger oss mer pengar över till vård, skola och omsorg
Effektivare energianvändning skapar jobb inom främst bygg- och verkstadssektorn spridda geografiskt över hela landet
Svenskt kunnande inom energieffektivisering är en exportvara för framtiden
Lägre energianvändning lämnar också större utrymme för att nå ett 100% förnybart energisystem i Sverige
Effektivisering med automatik leder till ökar försörjningstrygghet
Energimyndigheten öppnar i slutet av augusti 2015 den första årliga utlysningen inom programmet Energieffektiva fordon med inriktning på hållbara och fossiloberoende fordon. I utlysningen välkomnas projektförslag inom programmets samtliga forskningsområden. Sista ansökningsdag är den 7 oktober.
Förra året togs anläggningar i drift motsvarande en produktion på 4,1 TWh förnybar el i Sverige och Norge inom elcertifikatsystemet. Sedan starten av den gemensamma marknaden för elcertifikat 2012 har det skett en ökning med totalt 10,3 TWh. Målet för den gemensamma marknaden om 26,4 TWh förnybar elproduktion till 2020 är på god väg att kunna uppnås.
Energimyndighetens Demonstrationsprogram för elfordon välkomnar i denna utlysning projektförslag inom programmets samtliga forskningsområden. Sista ansökningsdag är 8 oktober 2015 kl.14.00.
Titeln på Fassbinders gamla film faller osökt i minnet när man läser hur svenska myndigheter ständigt känner sig föranlåtna att omgärda energieffektvisering med förbehåll istället för att ta emot möjligheten med uppsträckta armar och inrikta sina ansträngningar på att finna möjligheterna.
Boverket har i sin senaste rapport om “nära nollenergibyggnader” funderingar kring innovationer och miljökrav och stöder upp sin ängslighet med en bilaga om den så kallade Porterhypotesen.
Mot bakgrund av osäkerheten angående storleken på dessa samhällsekonomiskt positiva effekter är det centralt att de krav på näranollenergibyggnader som införs inte är så skarpa att de riskerar att medföra stora negativa effekter.
Energimyndigheten har ju också gång efter annan lämnat in små brasklappar om effektvisering.
Hur vore det om de istället tog till sig det vad IEA har skrivit om så kallade “multiple benefits” eller Världsbankens omprövning av den neoklassiska ekonomins hegemoni. Det vore väl så lämpliga utgångspunkter för betraktelser som harvandet om Porterhypotesen.
Man kan bara instämma i Jörgen Noergaards fundering: “Om det inte är lönsamt att rädda världen kan det ju vara en bra idé i alla fall”.
Tretton EU-länder har gått ihop i det gemensamma projektet EEPLIANT, där Energimyndigheten deltar, att granska och testa produkter med ekodesign- och energimärkningskrav. Allt för att göra energieffektivare produkter tillgängliga för konsumenter snabbare.
Keep on track heter ett EU-projekt där man försöker se vart ländernas satsningar på förnybar energi leder. De ger varje år ut en sammanställning dels avseende siffror och dels avseende policy- och stödåtgärder.
Nyttigt att ha till hands både inför Almedalen och så småningom inför energikommissionens överväganden. Det som hörts från de senare tyder inte på att de har några större insikter.
Påven “har släppt” sin encyklika, Laudato Si’, om klimatfrågorna, dess orsaker, konsekvenser och åtgärder. Han har bra koll kan man konstatera när han utgår från att klimatet är gemensam egendom (Climate as a common good)
Möjligen skulle man misstänka att han har bättre tillgång till källorna ( ) än till exempel en del av hans kritiker som tycker att han skall hålla sig borta från världsliga frågor. The Guardian gör en bra resumé av både innehållet och turerna kring dokumentet men kolla gärna själv.
“For human beings… to destroy the biological diversity of God’s creation; for human beings to degrade the integrity of the earth by causing changes in its climate, by stripping the earth of its natural forests or destroying its wetlands; for human beings to contaminate the earth’s waters, its land, its air, and its life – these are sins”. For “to commit a crime against the natural world is a sin against ourselves and a sin against God”.
Välkommen med ansökningar till den sista utlysningen i forskningsprogrammet Fjärrsyns nuvarande programperiod. Utlysningen omfattar cirka 6 miljoner kronor och sista ansökningsdag är den 29 september 2015.