Varför behövs Vita certifikat i Sverige och hur skulle de kunna fungera? Detta diskuterar Hans Nilsson, ordförande i EEF, i en ny rapport, Vita Certifikat för Sverige, som anser att det är hög tid att bestämma hur systemet skulle kunna se ut.
Rapporten ges ut gemensamt inför Almedalen 2016 av föreningarna EEF och EnergiRådgivarna
Sverige bör införa Vita certifikat för att:
Uppfylla artikel 7 i Energieffektiviseringsdirektivet, EED
Bidra till det mål för energieffektivisering som ska fastställas enligt Energiöverenskommelsen
Realisera den fulla potentialen för energieffektivisering
Vara ett styrmedel inom sektorer där sådana saknas idag
Underlätta för brukare/energianvändare att genomföra åtgärder
Engagera energibolagen i arbetet med energieffektivisering
Energidistributören sänker kostnaden då behovet av nätutbyggnad minskar
Definition: Vita certifikat är ett system där energibolag åläggs att inneha ett visst antal vita certifikat per år. Certifikaten skapas genom registrerade energieffektiviseringar som utförs av eller hos slutanvändarna.
DN “sågar” Miljömålsberedningens förslag om att Sverige borde agera, ta för sig och vinna fördelar på klimatinsatser: ”Att Sverige ska gå före i klimatkampen och att det kommer att ge oss jobb och många innovationer låter bra, men det är en from förhoppning utan förankring i praktisk erfarenhet. Drömmen avfärdas av de oberoende experterna.”
Vilka oberoende experter? Jo Finanspolitiska rådet som i sitt yttrande upprepat de synpunkter på den så kallade Porterhypotesen som tidigare framförts av Konjunkturinstitutet. Så det är ju inte så förfärligt mycket oberoende där. Men mycket tvärsäkerhet. Rådet vill se “marknadskonforma” styrmedel:
”Rådets bedömning är att den akademiska debatten om Porterhypotesen endast visar att klimatpolitik bör baseras på marknadskonforma styrmedel.”
Man kan väl anta att de har skatter och avgifter i åtanke även om man deras effektivitet är tvivelaktig. Och det finns gott om marknadskonforma styrmedel att tillgripa och som passar väl för Miljömålsberedningens fromhet, till exempel teknikupphandlingar, vita och gröna certifikat, nudges, inmatningstariffer (feed-in) för att nämna några.
DN “sågar” Miljömålsberedningens förslag om att Sverige borde agera, ta för sig och vinna fördelar på klimatinsatser:
Att Sverige ska gå före i klimatkampen och att det kommer att ge oss jobb och många innovationer låter bra, men det är en from förhoppning utan förankring i praktisk erfarenhet. Drömmen avfärdas av de oberoende experterna.
Vilka oberoende experter? Jo Finanspolitiska rådet som i sitt yttrande upprepat de synpunkter på den så kallade Porterhypotesen som tidigare framförts av Konjunkturinstitutet. Så det är ju inte så förfärligt mycket oberoende där. Men mycket tvärsäkerhet. Rådet vill se “marknadskonforma” styrmedel:
Rådets bedömning är att den akademiska debatten om Porterhypotesen endast visar att klimatpolitik bör baseras på marknadskonforma styrmedel.
Man kan väl anta att de har skatter och avgifter i åtanke även om man deras effektvitet är tvivelaktig. Och det finns gott om marknadskonforma styrmedel att tillgripa och som passar väl för Miljömålsberedningens fromhet till exempel teknikupphandlingar, vita och gröna certifikat, nudges, inmatningstraiffer (feed-in) för att nämna några.
Sedan kan det vara värt att notera att en av de källor som Finanspolitiska rådet stödjer sig på nämligen Brännlund och Lundgren i “Environmental policy without costs?
A review of the Porter hypothesis” själv röjer en glipa i tvärsäkrheten när de skriver:
In behavioral economics the basic point is that in an increasingly large number of cases it has become clear that people, or in the case of the Porter hypothesis the managers of the firms, do not move from the status quo even when it is in their best interest to do so. Hence, in these circumstances, regulations that force the changes could actually lead to enhanced efficiency and increased competitiveness………
In some energy efficiency studies it is shown that bounded rationality seems to characterize decision-making in some cases. suggests that economic agents employ the use of heuristics to make decisions rather than a strict rigid rule of optimization. They do this because of the complexity of the situation, and their inability to process and compute the expected utility of every alternative action. Deliberation costs might be high and there are often other economic activities where similar decision making is required. For example, Stern and Aronson (1984) noted that routines are rather commonly substituted for rigorous decision-making. These routines, such as replacing a depreciated piece of equipment with the same brand and type, may economize on the time and effort spent searching for the best product or strategy, but they can lead (and have led) to substantial biases against energy efficiency when technologies are rapidly changing.
Brexit har inneburit en formlig kanonad av beskyllningar mot Bryssel som sägs vara orsaken till en förfärlig massa byråkrati och konstiga regler samt dessutom är hemskt odemokratiskt och manipulativt. Usch och fy för sådant! Om vi bara fick bestämma mera själv. I Storbritannien har man stormat mot regler för att hushållsapparater skall vara energieffektiva och charkuterier vägas i kilogram istället för pund och ounces. Ganska självklara regler om kunder skall få kvalitet och handeln kunna konkurrera på lika villkor men naturligtvis kan det också beskrivas som hinder och krångel i synnerhet om man inte har helt rena avsikter själv.
I miljö- och energisammanhang är det väl ganska klart att “Bryssels” inblandning skapat bättre förhållanden för alla inblandade inte minst kunder/användare, men visst har vi även hos oss krafter som helst skulle vilja få bestämma själv så att vi fick till exempel mera (som de tycker god och billig) kärnkraft och slapp den där otäcka förnybara energin!
Men visst är det väl odemokratiskt att “Bryssel” bestämmer? Och visst lobbas det mycket där, bland annat av de krafter som inte vill ha inblandning i energifrågorna. Men vi andra lobbar tillbaka och vi är inte så dåliga på detta med att ta fram fakta om effektvisering som vi kan servera till beslutsfattare av olika dignitet. Kolla bara vad eceee gör!
Och hur odemokratiskt är det hela? Kommissionen lägger fram förslag men det innebär inte att de har någon avgörande makt. Parlamentet granskar förslagen och inte sällan (när det gäller miljö och energi) skärper man förslagen. Rådet beslutar till sist om förslagen skall bli verklighet i medlemsländerna. I rådet har medlemsländernas valda regeringar inflytande och det är inte sällan där de stora avgörande ingreppen sker! Ofta med ett sorligt resultat för länderna eftersom de alla anser sig ha särskilda skäl att komma billigt undan. Fienden (Bryssel om ni vill) finns närmare oss själva!
Det är värt att betänka att: “pekar man med ett finger så pekar fyra av handens fingrar mot en själv!”
Här är sommarens största chans att träffa och diskutera med många av de riktigt kunniga och engagerade aktörerna inom energieffektiviseringsbranschen! Adressen är Svensk Ventilations trailer, Holmen i Visby hamn. Plats 606. Mittemot Teaterskeppet.
Missa framför allt inte dessa debatter:
Är miljonprogrammet moget för energieffektivisering?
Vita certifikat – den svenska modellen
Nära nollenergihus – hur svårt kan det vara?
Mästarnas Energimästare – vad kan vi lära av de energismartaste bostadsbolagen?
Det pågår ett febrilt arbete inom EU för att skapa det nya ramverk som kallas “Energiunionen” och om vilken det sagts på förhand skall innebära ett “grundligt nytänkande” vad gäller energieffektivisering. Man har bland annat lagt ytterligare tryck på behovet av renovering av existerande byggnader och att renoveringstakten måste öka. Bara man inte i sammanhanget glömmer “renoveringsdjupet” det vill säga att en renovering också måste ha kvalitet och innebära rejäla förändringar i prestanda.
I arbetet med energiunionen har man nu också sagt att ACER som är samarbetsorganet för regleringsmyndigheter i Europa skall få en central roll som övervakare av energiunionen. Det kan vara bra men då måste även den organisationen ses över eftersom det också sagts att energieffektvisering skall utgöra “det första bränslet”. ACER har knappast den kompetens som behövs utan är fokuserad på tillförsel av främst el och gas.
Från svensk sida medverkar energimarknadsinspektionen i ACERs arbete. Och eftersom effektivisering finns utspritt på ett antal olika myndigheter accentueras närmast behovet av en nationell samordning också inom Sverige.
Andrew Simms skriver i The Guardian “It’s the economy that needs to be integrated into the environment – not the other way around”. Självklart kan man tycka, men i vår vardag så resonerar vi precis tvärtom – vi låtsas som att det är vagnen (ekonomin) som skall spännas före hästen (miljön).
Han utgår från resonemanget att det sägs att det behövs ett verkningsfullt pris på kol(-dioxid) från till exempel det Europeiska handelsystemet för att begränsa fossilavändningen, men:
Prof Kevin Anderson of the Tyndall Centre for Climate Change Research at Manchester University makes the point that, “price signals from even high estimates of carbon prices would not seem to be sufficient to produce the required effect.” This is the case because where some types of consumption are concerned, like flying for business, the price is said to be relatively “inelastic”. In other words, raising the price does not significantly change the amount people do it.
Eller med andra ord vagnen hindrar hästen från att röra sig.
The paradox of environmental economics is that we feel compelled to price nature to make its loss visible on the balance sheet, but in doing so we legitimise its commodification and validate its critical overconsumption in an unbounded market system. No carbon market is yet designed to work within a precautionary limit on global emissions. That means that currently it would be possible to pay to emit the notional extra tonne of carbon that might push us over the edge into irreversible climatic upheaval.
Man kommer att tänka på Jörgen Noergaards ord att “Det är kanske inte kostnadseffektivt att rädda världen men det kan vara en bra idé”. Simms visar att den goda idén kanske inte är genomförbar med den modell vi valt för att styra våra beteenden och att det är dags att tänka om.
It is the economy that needs to be properly integrated into the environment so that its limits to growth can be understood.
Vid ett möte för energiföretagen i Eurelectric för en tid sedan lär man ha hävdat att det går alldeles utmärkt att få till stånd en energiomställning utan att ha smarta energimätare av det slag som man just håller på att installera över hela Europa.
“We need something different, and maybe smart metering 2.0 – the next generation of smart meters – will deliver something more that we as DSOs can also use,”
Laurence Carpanini, director smarter energy solutions at IBM, echoed the real time data point, adding: “I don’t look at smart meters now as being the drivers of change – you don’t need smart meters really.”
Det kan tyda på att distributörerna (DSOs) håller på att ändra attityd och finner att deras uppgift är större än att bara vara “monopolister” som får bra avkastning på en gynnsam reglering och att de kan vara nyttiga för sina kunder och motivera sina vinster genom en bättre produkt?
Det är 20 år sedan svenska Bygga-Bo dialogen (i sin originalform) föreslog att effektvisering i byggnader skulle premieras med bättre låne- och försäkringsvillkor. Skälen var (och är) uppenbara. Den som sköter om sitt hus kan på goda grunder vara en mindre risk både för kreditgivare och försäkringsbolag. Men det har inte hänt särskilt mycket på området.
Nu har man på Europeisk bas hos kreditinstituten fått upp ögonen för denna möjlighet!
Renovation will be rewarded with a lower risk profile for borrowers and for banks
Bättre sent än aldrig! Put your money where the mouth is!
Ungefär så kan man sammanfatta energikommissionären Canetes budskap vid en konferens. Han tar också upp frågan om flexibel energianvändning (Demand Response).
“Automation of demand response must develop as a market instrument to allow consumers to tweak and optimise their energy use throughout the day,” he will say.
But he will warn;
* millions of Europeans rely on century old analogue metering and are spending 15% more on energy than five years ago;
* price signals are not passed onto consumers, meaning consumption stays the same;
* that there are still very limited incentives for self-generation and consumption.
En annan spännande signal om marknadsförändringar gavs av Susana Quintana Plaza, EON Group vid Skånes Energiting där hon kommenterade Morten Westergaard, Middelfarts kommun som sade att det är de snabba företagen som slår de stora i framtiden och Susana menade att den senaste utvecklingen hos EON visar att de är snabbast. Detta är mycket mera lovande än att lyssna på IVAs trista omtuggande av Svenskt Näringslivs program.
