Dags att lyfta blicken
Leave a Comment
Källa: Fourfact.se
Källa: Fourfact.se
Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna presenterade i fredags en överenskommelse om Sveriges långsiktiga energipolitik, som utgör en färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem. Målet är att Sverige ska ha 100 procent förnybar elproduktion till år 2040.
Källa: Svensk Solenergi
Energiuppgörelsen öppnar för vita certifikat, anser EEF.
Partierna som står bakom uppgörelsen menar att effektivisering är särskilt viktigt för att möta utmaningarna för det framtida elsystemet. Man föreslår ett nytt mål för energieffektivisering som ska tas fram redan 2017.
Detta har efterfrågats av många, bland andra EEF, som en förutsättning för att kunna utveckla styrmedel och energieffektiviseringspolitik. Målet ska gälla för perioden 2020 till 2030.
EEF menar att ett mål som bygger på den potential för effektivisering som finns i Sverige kommer att tydliggöra effektiviseringens roll i energisystemet och vilket bidrag effektivisering har för att nå 100% förnybart elsystem till 2040 och inga nettoutsläpp av växthusgaser till 2045.
Uppgörelsen gör också klart att man vill få igång mer effektivisering på marknaden med till exempel vita certifikat. För elintensiv industri vill man införa ett nytt effektiviseringsprogram.
Inlägget EEF välkomnar att Energikommissionen vill öka effektiviseringstakten dök först upp på EEF.
Källa: Eef.se
– Jag tycker det är en väldigt bra kompromiss, säger Ibrahim Baylan om energiöverenskommelsen som blev offentlig idag den 10 juni 2016. Ramöverenskommelsen som slår fast att tio nya kärnkraftsreaktorer får byggas omfattas av Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna.
– Det här skapar den helhet såväl industri som hushåll efterfrågar, säger energiminister Ibrahim Baylan.
Ett mål för energieffektivisering för perioden 2020 till 2030 ska tas fram och beslutas senast 2017.
– Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering som om den utnyttjades, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas, kommenterar Hans Nilsson, ordförande i EEF.
– Nya reaktorer är inte just nu en aktuell fråga, säger Vattenfalls vd Magnus Hall till SvD.
Inlägget Energiöverenskommelse klar om framtida elproduktion dök först upp på EEF.
Källa: Eef.se
Det pågår ett intensivt arbete med effektivisering runt om i världen och som det kan vara intressant att ta del av. Ibland verkar det som om det bara är i Sverige som vi sitter förnöjda och slår vakt om vår fäderneärvda rätt att använda så mycket energi vi vill. I andra länder tycker man att hushållning med resurser är en bra idé eftersom det sparar både pengar, resurser och miljö.
Inom den så kallade G20 gruppen har man ett aktivt program och den gruppen leds just nu av Kina. Den organisation som har ansvar för att hålla ihop arbetet heter IPEEC (International Pertnership for Energy Efficiency Cooperation) och har sin hemvist i Paris som granne med IEA. Deras chef heter Benoit Lebot och han kommer att tillsammans med Zoe Lagarde att berätta om G20 planen i ett webinarium den 16 juni mellan 15 och 16.
Date: June 16, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)
In November 2014, the G20 countries representing 80% of the World GDP, the World Energy Consumption and GHG emisions, launched the G20 Energy Efficiency Action Plan.
The Action Plan comprises a series of 6 concrete international collaboration on EE in buildings, networked devices, industry, power sector, transport and finance. In 2016 under the Chinese G20 Presidency, the collaboration on energy efficiency is being consolidated.
The Webinar will explain the latest achievements of the G20 Collaboration on energy efficiency. Each work stream generate outcomes, recommendations, principles that G20 Countries are invited to adopt.
————
Om vi (mot IVAs och Svenskt Näringslivs önskan) skulle få för oss att göra samma sak i Sverige så skulle man kunna börja så här:
Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster
Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering och, som om den kunde utnyttjas, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas.
Energieffektivitet händer dock inte av sig själv och det finns heller inget gyllene styrmedel som löser alla problem. Det handlar snarare om ett mera målinriktat samarbete mellan tre typer av aktörer, Myndigheterna, ”Effektiviseringsindustrin” och Kunderna/Användarna. Nyckelordet för deras samverkan bör vara att åstadkomma en helhet av alla de många bitar som behövs för att få mesta möjliga (energi-)nytta för pengarna – ” Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster”.
Energieffektivisering är lönsam i sig själv. Den behöver inga bidrag men väl stöd för att bli mera ändamålsenlig.
Det finns en naturlig fragmentering på marknaderna där varje aktör gör sitt så gott man kan och med goda syften, men denna fragmentering skymmer också helheten. Nytta kan skapas med mera energi, men också med mindre, eftersom nyttan fordrar inte bara energi utan även en installation vars komponenter kan vara mera eller mindre väl valda. I dagens marknad saknas i stor utsträckning den översikt som behövs för att delarna skall kunna sammanfogas på bästa sätt.
För att mobilisera delarna måste vi ifrågasätta en del av det tankegods som styr dagens åtgärder. Det handlar om att:
• Vi måste bli bättre på att förstå hur kunderna tänker. Effektivisering är inte svårt men det är komplicerat. Det är så många åtgärder som skall sättas samman till en fungerande anläggning och åtgärderna måste genomföras under lång tid. Varje omställningstillfälle måste utnyttjas
• Vi måste sluta att prata enbart om hur lönsamt det är och istället också prata om andra fördelar som hör till (PLUS-värden) såsom, bekvämlighet, trygghet, produktivitet, offentliga utgifter och hälsa.
• Vi måste paketera tekniska lösningar från flera olika leverantörer till fungerande system som kompletteras succesivt över tiden och på ett sätt som ger kunden en trygg leverans. Affärsmodellerna måste bli bättre
• Vi måste få myndigheterna att samverka istället för att ensidigt tjata om hur viktigt priset är. I synnerhet när vi inte har något enhetligt energipris att förhålla oss till. Det behövs en nationell samordning med årligt rapportansvar till regering och riksdag.
• Vi måste arbeta med energisystemet och se till att det levererar nytta (ljus, kraft, värme) och inte kilowattimmar
• Vi måste få styrmedel som fungerar på kundens villkor. Ett exempel från England visar att lönsam vindsisolering inte blev av förrän man också erbjöd tjänsten att röja undan bråte på vinden!
Källa: Fourfact.se
Källa: Fourfact.se
DN skrev häromdagen om vår längtan efter auktoriteter. En utveckling som syns tydligt runt om i världen. Någon som kan peka med hela handen och tala om hur det skall vara och som baserar sina påståenden på sin överlägsenhet. “You just believe me” säger Trump i USA oavsett det gäller klimatfrågor, höga murar eller religion.
Och visst är vi benägna att tro någon som med stor auktoritet säger hur det är.
* Det skall vara kostnadseffektivt (någon som är emot?)
* Vi har gjort flera matematiska simuleringar under ledning av forskargrupper vilket ”….gör det möjligt att studera förändringar i elsystemet både på lång sikt och under enskilda år – i vissa fall med en tidsupplösning ner till enskilda timmar” (oj vilket jobb – det låter betryggande!)
* Om man ändå inte gör som vi säger kommer det att kosta stora pengar ”…..drygt 200 miljarder kronor och orsaka ökade koldioxidutsläpp med cirka 500 miljoner ton.” (nej det vill man ju inte bli skyldig till)
Så överheten (I det här fallet IVA) vet nog hur det ligger till. Och de har ju också tänkt på alternativen när de skriver:
Ett fossilbränslefritt scenario ger stabil tillgång på el, men å andra sidan krävs investeringar i ny kärnkraft. Alternativet med enbart förnybar elproduktion ställer bland annat krav på omfattande investeringar i överföringskapacitet och lagringsteknik.
Eller har de missat något? Effektivare energianvändning, teknikutveckling, marknadsförändringar, exportmöjligheter eller… – nej det är väl ändå inte möjligt? Skulle överhetens svärd vara oslipat?
Källa: Fourfact.se
Regeringen har beslutat att utreda behovet av att införa skatt på förbränning av avfall. Utredaren ska även se över om kväveoxidavgiften kan göras mer verkningsfull och samhällsekonomiskt effektiv och lämna förslag på hur prissignalen på utsläpp av fossil koldioxid inom EU:s system för handel med utsläppsrätter kan kompletteras med andra ekonomiska styrmedel för el- och värmeproduktion.
Utredningen ska göra en grundläggande analys av förutsättningarna för avfallsförbränning i Sverige och analysera hur avfallsförbränning och avfallsimport påverkas av befintliga ekonomiska styrmedel, rådande EU-reglering samt branschspecifika förhållanden. Analysen bör även belysa hur avfallsförbränningsanläggningar påverkas om de inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter efter 2020.
Om utredaren bedömer det lämpligt att införa en skatt eller annat ekonomiskt styrmedel eller att förändra ett befintligt ekonomiskt styrmedel, ska ett förslag presenteras på hur det tekniskt ska utformas samt lämna författningsförslag.
Inga författningsförslag på förändringar av regelverken kring elcertifikatsystemet eller EU ETS ska läggas fram.
Utredare ska vara kammarrättslagman Petter Classon. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2017.
Inlägget Behövs en skatt på avfallsförbränning? dök först upp på EEF.
Källa: Eef.se
En intressant artikel i DN sätter fingret på en mycket öm punkt i klimat- (och därmed också energi-) debatten. Nämligen den om hur vi med stor envishet följer olika rådgivares krav på att alltid göra det som är “kostnadseffektivt”. Inte minst är det värt att begrunda när nu IVA tar till brösttoner med utgångspunkt i kravet på att ställa om energisystemet sedan och inte nu – för att just vara kostnadseffektiva.
Artikeln visar att osäkerheterna i kalkyler som rör klimatet är stora och att kostnaderna för klimatförändringar regelmässigt underskattas samtidigt som nyttorna underskattas. Det är intressant eftersom vi kunnat konstatera att när det gäller åtgärder för att bekämpa klimateffekter genom effektvisering så är det tvärtom! Kostnaderna överskattas och nyttorna underskattas! Ett förhållande som IVAs inlägg nästan övertydligt bär vittnesbörd om.
Symmetrin att missbedöma och underskatta både verkningarna och möjligheterna leder till passivitet. Kanske är det en naturlig mänsklig reaktion? Vi har den ju till och med i ordspråket sedan barnsben – “Man vet vad man har men inte vad man får”. Men vi borde kanske hitta ett annat ordspråk som manar till försiktighet när någon säger “kostnadseffektivt”!
Källa: Fourfact.se
Fredrik Lindström har tagit upp den gamla men intressanta idén om det som kallas kontrafaktiskt historia. Det vill säga vad skulle ha hänt om…..
Tänk om IVAs argument om teknikutveckling för energisystem tillämpats tidigare?
Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.
Då kunde det låtit så här:
– Alfred, riktigt bra idé det här men låt oss vänta ett tag så kanske det kommer något som smäller högre. Och så kan Du spara dina pengar istället för att slösa bort dem på priser till olika forskare i framtiden!
Eller så här
– Baltzar lille har Du tänkt rätt nu? Är det verkligen kostnadseffektivt att leda vatten från ena till andra sidan landet? I framtiden kanske någon drar fram en järnväg istället. Lås oss vänta på den!
Eller rentav
– Nisse tycker Du det är en bra idé att dra vagnar på järnbalkar när vi redan har en väl fungerande kanal och din brorsa har uppfunnit en propeller för båtarna? Vi förstår att det vore kul att få en staty i Stockholm men är det inte bättre att vänta på något som inte behöver underhållas och dras med en massa signalfel hela tiden?
Tur att herrarna Nobel, von Platen och Ericsson inte tänkte som dagens IVA!
Källa: Fourfact.se
Hur kommer det sig att klimatförnekare kallas klimatskeptiker så ofta i media? Nu senast när Donald Trump hävdar att han vill skrota Parisöverenskommelsen och stödjer sig på en känd förnekare som givit honom råd?
Och hur kommer det sig att man i den svenska debatten talar om “förtida avveckling” av gamla känkraftanläggningar vars kondition fordrar att de måste repareras eller kompletteras för acceptabel funktion? Kan jag om jag får ett föreläggande på bilprovningen hävda att de tvingar mig till förtida avveckling?
Eller är det media som gör det lätt för sig och faller in i ett mönster som bestäms av konservativa krafter som inte vill acceptera att saker förändras (mot deras vilja och övertygelse)? I en DN-artikel visas att just nationalistiska högerkrafter är särskilt verksamma ifråga om klimatet.
Men låt oss kalla en spade för en spade, en klimatförnekare för just det och “förtida avveckling” för “övertida stängning” eftersom de snart tjänat ut och inte bör förlängas. Så kan vi ägna krafterna åt åtgärderna istället för diskussionen.
Sätt Overtonfönstret rätt!
Källa: Fourfact.se
Det är väl inte så överraskande att företrädare för etablissemanget trummar på med sin argumentation för fortsatt kärnkraftdrift (och kanske rentav utbyggnad). Det ligger i sakens natur att den som kontrollerar och drar nytta av ett existerande system vill bevara det och gärna ta ut de sista dropparna ur det innan de är beredda att ta steget in i något nytt. Därför är inte debattartikeln, som signerats av IVA, där man hävdar att det kostar 200 miljarder att stänga de reaktorer vi har, något som direkt gör att man lyfter ögonbrynen. Det är väl snarare ett exempel på att när argumenten tryter så höjer man rösten och 200 miljarder är en ansenlig summa att skrämmas med.
Det som är värt att observera är snarare att effektivare energianvändning fortfarande är ett begrepp som inte ens nämns av IVA. Där finns annars åtskilliga miljarder som man är beredd att släppa ifrån sig idag och tydligen även fortsättningsvis. Detta trots att man skriver att: Målet för omställningen måste vara ett kostnadseffektivt energisystem med bibehållen leveranstrygghet och låg miljöpåverkan.
En annan märklig sak är att man ställer “planeringsbar” kraft som norm för ett fungerande system och oroar sig för en elmarknad med en kapacitetsmekanism för att klara effektbrister vilket “medför kostnader som kunderna får betala”. Diskussionen om marknadsorganisation pågår på många håll. I Sverige har vi alltid haft en viss effektreserv så det är inget nytt. I Tyskland diskuteras modellen EOM 2.0. Kostnaderna betalas alltid av kunden och de är inte särskilt höga. Kunden gör snarare en avsevärd vinst genom att slippa betala överpriser för systemet där planeringsbar kraft dominerar.
I artikeln säger man sig vara intresserad av ny teknik och teknikutveckling – bara inte just nu:
Samtidigt sker en snabb teknikutveckling och nya lösningar år på gång för att kunna integrera större mängder sol och vind i elsystemet utan att det leder till onödiga störningar. Låt oss invänta den teknikutvecklingen, för en mer kostnadseffektiv omställning.
Och det är nu det börjar bli riktigt märkligt! Den teknikutveckling man vill invänta pågår för fullt runt om i världen. Sverige har ett stort kunnande på flera av delområdena och vi bör rimligen kunna leda en del av denna utveckling. Undertecknarna företräder IVA, det främsta vi har inom ingenjörsvetenskaperna.
(Houston we got a problem!) Sverige – vi har ett problem – och det är inte främst i energisystemet!
Källa: Fourfact.se