Har vi inte alla någon gång funderat över vad som finns bortom horisonten? Kanske inte de som anser att den samhällsekonomiska lönsamheten är den yttersta gränsen för vad vi kan (och måste) åstadkomma i samhället – men vi andra. EEF funderar över både var denna gräns kan gå och om den viktigaste uppgiften idag är att sikta mot horisonten (eller bortom) eller om de lågt hängande frukterna redan är plockade.
Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.
Vi vet ju alla att det är fullständigt möjligt att, med god samhällsekonomi, utarma jordens resurser. Så man borde kanske snarare undersöka var gränsen egentligen går. EEF skriver:
Detta visas bland annat i den nyligen utkomna boken ”A Good Disruption” där de skriver att ”Vi utarmar naturresurserna för att producera varor som vi sedan underutnyttjar”.
Den andra frågan är om det inte är viktigare att fundera över vad som finns rakt under näsan på oss vid skospetsarna. Hur stor del av potentialen som vi verkligen tar i anspråk:
En av de viktigaste lärdomarna från IEAs arbeten är att vi inte är i närheten av att exploatera den potential som finns under de närmaste decennierna om vi inte anstränger oss mer. Vi opererar långt under det ”optimala” utrymmet.
Är det inte dessa två gränser (vad tål världen och hur mycket “lågt hängande frukt” vi har tillgång till) intressantare för energikommissionen snarare än att för femtioelfte gången gräva ned sig i ännu en samhällsekonomisk analys?
Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.
– Vi har idag sänt denna skrivelse till Energikommissionen som en reaktion på att man gör ständiga analyser av det samhällsekonomiska ”gränsvärdet” för effektivisering. Vi menar att den gränsen är diffus och befinner sig i ständig förflyttning uppåt. Vi befinner oss långt under den optimala/maximala nivån och det vore viktigare att ägna sig åt att finna ut hur acceptansen för ”de lågt hängande frukterna” skall ökas, säger Hans Nilsson, ordförande i EEF.
”De utredningar som presenterats för Energikommissionen har en snäv och statisk bedömning av potentialen för energieffektivisering och tar bland annat inte hänsyn till den teknikutveckling vi alla ser.
Om Sverige vill ta rollen som internationell förespråkare för energieffektivisering och dra nytta av de industriella fördelar det ger, krävs ett ambitiöst mål som är minst i nivå med det som IEA förordar”, skriver EEF i sin inlaga till Energikommissionen.
Renovera eller riva och bygga nytt – vilket är klokast? Professor Bahram Moshfegh, avdelningen energisystem vid Linköpings universitet, ska med hjälp av ett forskningsstöd från Formas ta fram en analysmetod för att staten, landstinget och kommunerna ska kunna fatta kloka beslut om byggnader som inhyser skolor, förskolor, äldreomsorg med mera, skriver LiU-Nytt.
Huvudparten av dessa så kallade ”ändamålsfastigheter” är byggda före 1980, energianvändningen är hög och lokalerna är ofta slitna, omoderna och inte alltid anpassade efter verksamheternas behov.
Forskningen ska bistå fastighetsägarna med en metod som ger svar på hur livscykelkostnaderna ser ut om man renoverar eller om man bygger nytt. Ekonomiska, miljömässiga och tekniska aspekter ska vägas in, liksom även konsekvenserna för verksamheten.
– Utvecklingen och moderniseringen av verksamheterna ställer även krav på organisation, nya arbetssätt, fysisk miljö, logistik och inte minst image och här kan det behövas okonventionella lösningar. För att kunna ta hänsyn till fastighetens möjligheter till anpassning behövs en ny analysmetod, säger Bahram Moshfegh till LiU-Nytt.
Man undrar ibland vad det är som motiverar de återkommande studierna av var gränsen går för samhällsekonomiskt motiverad effektvisering av energianvändningen. Är det rädslan för att vi skall gå för långt? Att vi skall effektvisera för mycket? Man kan ju lätt få svindel om man balanserar på hög höjd. Då kan man falla ned med åtföljande ruskiga konsekvenser
Men är det denna risk som är relevant när det gäller effektvisering? IEA har visat att globalt har vi istället en risk för att inte utnyttja potentialen. Fortfarande om 2 decennier kommer merparten av den idag kända potentialen att vara orörd! Skulle Sverige vara annorlunda?
Chalmers gjorde en studie baserat på den senaste effektviseringutredningen som gjorts i Sverige och skrev:
(Det) antogs som lägst 10 % acceptans, med möjlighet att nå 20-30 % om priser ökar mycket och styrmedel mm får starkt genomslag. Med nuvarande priser samt dagens styrmedel och fokus på energifrågorna bedöms 15 % vara ett rimligt antagande.
Hur mycket vi verkligen effektiviserar (E) beror på hur stor potentialen är (P) och hur stor acceptans den får (A): E=P*A Om A är lågt så blir resultatet litet. Utredningar om hur man skulle höja acceptansen verkar mycket mera motiverade än att grunna över potentialen. Vi behöver klättra och risken för att falla är inget att oroa sig för.
Man kan känna sig trygg av två skäl. Den ena är att vi opererar på en mycket låg nivå och det andra är att potentialen ökar hela tiden!
* Lärkurvorna på marknaden visar att effektvisering (och förnybar energi) blir successivt billigare – det ökar potentialen.
* Tekniken utvecklas med rasande fart med det som vi brukar kalla den fjärde industriella revolutionen – det ökar potentialen
* När vi lär oss hantera PLUS-faktorerna (Multiple benefits) i kalkylerna så syns det att effektivisering är ännu lönsammare – det ökar potentialen
Vad som kunde vara relevant när man pratar samhällsekonomi är OM det är det måttet som sätter gränsen och om det inte borde vara frågan om vad som är resursekonomiskt? Kanske innebär det som vi idag kallar samhällsekonomiskt ett överutnyttjande av de resurser som är tillgängliga? Minns Jörgen Noergaards ord att: “Det kanske inte är ekonomiskt att rädda världen men det kan vara en bra idé ändå!”
Beteendeekonomen Richard (Dick) Thalers bok “Misbehaving” kommer nu på svenska och har fått namnet “Beslut och beteenden : att förutsäga det oförutsägbara” och omnämns i en lång artikel i DN. I artikeln sägs att intresset för beteendeekonomi ökat i Sverige på sista tiden men det vete tusan. I vart fall har inte mycket av det synts i vad som sägs från myndigheter och departement eller i politiken. Inte ens vad som syns i de vanliga fora där professionella ekonomer brukar synas.
Kanske kan vi hoppas på en ändring när nu boken kommer på ärans och hjältarnas språk för det är den värd. Den är både lättläst och underhållande för att nu inte nämna lärorik.
På denna sida har efterlysts att den också borde inspirera till att sätta beteendeekonomin i system på det sätt som gjorts i Storbritannien. Det skulle spela en stor roll också för hur man arbetar med effektivare energianvändning.
För ytterst handlar det om hur riktiga människor tänker och vad de gör, inte vad påhittade exempel i läroböckerna antas göra. Eller som Thaler säger det är skillnad på människor (Humans) och skolboksfiktioner (Econs).
Energieffektivisering inomhus är det tolfte avsnittet i podcasten Fastighet i fokus, ”en podcast för dig inom bygg och fastighet” utgiven av Fastighet och bostadsrätt. Experter på olika teman medverkar i varje utgåva. Tidigare program har bland annat handlat om att se över klimatskalet och bostädernas brandsäkerhet.
Möjligheterna för framtidens energisystem utvecklas svindlande snabbt. Solceller och batteri är väl något som många ryckt på axlarna åt och tänkt på som science-fiction och något för en avlägsen framtid. I vart fall skulle det inte bli ekonomiskt! Eller…?
Och visst har Australien annorlunda förutsättningar än vi har men se upp! Rooftop Solar + Tesla Powerwall 2 Already Cost-Competitive With Grid In Australia!
Även på den andra sidan jorden ansåg man för en tid sedan att den här möjligheten var otänkbar. Och även om vi i Sverige från “ansvariga” ekonomer fått höra att solceller är en Hawaii-grej så se upp! Utvecklingen har kommit för att stanna
Oron för vad Trump kan ställa till med är stor inte minst när det gäller klimatarbetet. Men frågan är om hans (och hans republikanska kamraters) föreställningar om klimatfrågan dels kommer att resultera i några handlingar och dels om det drabbar någon annan än dem själva?
De kan naturligtvis dra tillbaka finansieringen från myndigheter och forskning kring klimat och energi men i praktisk handling är redan nu många företag i USA i full gång med effektivisering och förnybar energi i stor skala. Edison Foundation har visat detta i en rapport om trenderna i energiföretagen. Och ACEEE (The American Council for an Energy Efficient Economy) påpekar att om Trump menar allvar med att satsa stort på infrastukturen så är effektvisering en del av denna struktur.
Om sedan USA vill abdikera från att vara en av de ledande nationerna i världen när det gäller energiomställning så finns det andra och mycket större delar av världen som är beredda att ta över. Med större marknader och minst lika mycket kunnande. Detta är ett sakligt konstaterande från Hans Joachim Schellnhuber i Tyskland:
“…..so Europe and Asia have to pioneer and save the world,” Schellnhuber said in a statement. “Formally leaving the Paris Agreement would take longer than one Presidential term, yet of course the U.S. could simply refuse reducing national emissions which would mean a de facto exit out of international climate policy.”
Så om Trump verkligen vill skada amerikansk industri och ekonomi kan han naturligtvis göra det. Och visst kommer det att bromsa upp förändringen men stoppa den kan han inte. I synnerhet inte om vi andra istället kan öka våra insatser och ta deras “marknadsandelar”. USA är inte hela världen!
Vid det här laget är man både trött och uppgiven när det gäller analyser av presidentvalet i USA. I klimatfrågan kan vi bara hoppas att systemet att hålla länderna kvar på banan är tillräckligt starkt och att Trump sätter in sin tid på annat som han prioriterar. Anständigheten förbjuder spekulationer i vad det skulle kunna vara.
Men en intressant reflexion, som också kan vara en nyttig övningsuppgift i det kallas “beteendeekonomi”, finns hos Cass Sunstein “Clinton’s Thinking Vs. Trump’s Feelings”. Han utgår från det som Daniel Kahneman i sin bok “Tänka fort och längsamt” kallar system 1 och system 2 i vårt sätt att tänka.
Donald Trump is an iconic System 1 candidate—more clearly so than any party nominee in at least sixty years. Hillary Clinton is an iconic System 2 candidate—as clearly so as any party nominee in the same period. ……. System 1 is what leads people to fall in love. System 2 helps them decide whom to marry. ….. System 2 candidates beware: In politics, as in romance, System 1 can be immensely powerful.
Mycket instruktivt och användbart även när det gäller energieffektvisering!
Smarta lampor är inte alltid energismarta. Styrbara LED-lampor drar mer el än andra LED-lampor och det beror i huvudsak på standby-läget.
– Några av de testade lamporna använde mer energi i standby-läge än när de var tända. Standby-förbrukningen kan ha stor betydelse för lampans årliga energianvändning, säger Jonas Pettersson på Energimyndighetens Testlab.
Detta har också uppmärksammats av IEA i en rapport. Där påpekar man att många smarta lampor kanske är tända bara 1-2 timmar per dag men då de står i stand by-läge dygnet runt drar de nästan lika mycket el som de nu utfasade glödlamporna.
Hur långt har fastighetsägare kommit med energieffektivisering? Använder man modern och smart elteknik? Det är frågor som samarbetsprojektet Elrätt undersökt.
Många svarar att de har kommit långt när det gäller uppvärmning och belysning, men när det gäller exempelvis integrerade ellösningar tycker de flesta att de har mycket kvar att göra.
