Horisonten och skospetsarna
Har vi inte alla någon gång funderat över vad som finns bortom horisonten? Kanske inte de som anser att den samhällsekonomiska lönsamheten är den yttersta gränsen för vad vi kan (och måste) åstadkomma i samhället – men vi andra. EEF funderar över både var denna gräns kan gå och om den viktigaste uppgiften idag är att sikta mot horisonten (eller bortom) eller om de lågt hängande frukterna redan är plockade.
Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.
Vi vet ju alla att det är fullständigt möjligt att, med god samhällsekonomi, utarma jordens resurser. Så man borde kanske snarare undersöka var gränsen egentligen går. EEF skriver:
Detta visas bland annat i den nyligen utkomna boken ”A Good Disruption” där de skriver att ”Vi utarmar naturresurserna för att producera varor som vi sedan underutnyttjar”.
Den andra frågan är om det inte är viktigare att fundera över vad som finns rakt under näsan på oss vid skospetsarna. Hur stor del av potentialen som vi verkligen tar i anspråk:
En av de viktigaste lärdomarna från IEAs arbeten är att vi inte är i närheten av att exploatera den potential som finns under de närmaste decennierna om vi inte anstränger oss mer. Vi opererar långt under det ”optimala” utrymmet.
Är det inte dessa två gränser (vad tål världen och hur mycket “lågt hängande frukt” vi har tillgång till) intressantare för energikommissionen snarare än att för femtioelfte gången gräva ned sig i ännu en samhällsekonomisk analys?
Källa: Fourfact.se