För att kunna garantera medborgarna ett säkert dricksvatten behövs fler och bättre vattenskyddsområden. Idag får över 1 miljon personer sitt dricksvatten från vattentäkter som helt saknar skydd och över 4 miljoner från vattentäkter med ett delvis föråldrat och omodernt skydd.
Sverige åtog sig igår att minska utsläppen av fosfor till Östersjön med 530 ton. Minskningen ska klaras av på 8 år. Åtagandet är en fördubbling i ton men på ca halva tiden jämfört med det tidigare åtagandet. Det går inte.
VINNOVA och Energimyndigheten inbjuder att skicka in ansökan inom utlysningen Strategiska innovationsområden – utlysning SIO-program hösten 2013. Utlysningen stänger den 21 november 2013 kl 14.00.
EU-kommissionen har skickat 63 frågor till regeringen för att följa upp om Sverige följer ramdirektivet för vatten. Svar ska lämnas i oktober. Kommissionen är mycket tydlig i kritiken och den sammanfaller med vad Svenskt Vatten framfört. Det saknas miljödata om vattenkvaliteten, finansiering och prispolitik för vatten samt konkretisering av vem som ska göra vad.
Rapporten går igenom hur mycket fosfor och kväve som kan återföras till odling genom källsortering av urin, fekalier, klosettvatten och matavfall, samt vilka konsekvenser detta kan ha på energianvändning och utsläpp av växthusgaser. Några vanliga tekniker för att koncentrera fosforn i gödsel gås också igenom.
Rapporten går igenom olika metoder för att styra luftningsprocesser i avloppsreningsverk. Forskning på området presenteras, diskuteras och sammanställs.
I IEAs DSM-programme tar man nu i anspråk mera modernt kunnande om hur männsikor agerar när de har möjlighet att göra ett val att effektivisera eller inte. Enligt gällande simplistisk kunskap som bland annat tillämpas i stor omfattning av våra myndigheter så väljer man effektivisering om det är lönsamt. Eller som det heter i en rapport till regeringen så sent som i år:
I en perfekt fungerande marknadsekonomi behövs därför inga statliga ingripanden i termer av åtgärder för energieffektivisering. Skälet är helt enkelt att alla sparåtgärder som är lönsamma redan gjorda.
Nu visar man i IEAs arbete, se under rubriken “Risks and Rewards and the Impact on Smart Grids”, hur man kan välja mycket olika beroende på hur möjligheten presenteras. Det är skönt att det finns de som har vidare vyer än regeringens rådgivare!
I 11 § Energimyndighetens föreskrifter om ursprungsgarantier för el (STEMFS 2010:3) regleras hur andelen biomassa och fossilt avfall för hushållsavfall ska anges i bränsledeklarationen i Cesar. Däremot finns ingen reglering av hur deklarerationen av produktion av el genom förbränning av verksamhetsavfall ska anges.
Det är förståeligt att man inte ännu hunnit vare sig läsa eller smälta IPCCs rapport om klimatet men det verkar absurt att den politiska apparaten skulle rulla på oförändrat och i all synnerhet att alla förhalningsstrategier från vissa delar av industrin skulle göra det. Nu senast den tyska bilindustrin som vill dra ut på skärpta utsläppskrav och dessutom hävda att det skulle ha med konkurrenskraften att göra.
Sätt ner foten och säg NEIN! Och gör det med hänvisning till just konkurrensförmågan. De företag som kan visa upp produkter som fyller högt ställda krav kommer att klara sig bättre på framtida marknader. Och 95 g/km är inte ens högt ställda krav! Har tyska ingenjörer blivit så mycket sämre?
Kraften i styrningen av ett samordnad åtgärdsarbete för rena vatten bör öka. Svenskt Vatten vill gå längre än Expertgruppen för en sammahållen hållbar vattenpolitik uttrycker i sin rapport .
Inte oväntat yttrar sig Björn Lomborg först i kören av dem som vill kasta skuggor över klimatpanelens nya rapport. Vi närmare studium säger han ingenting men låter med glidningar och antydningar oss förstå att det finns de som vet bättre än den samlade vetenskapen. Undrar vem han tänker på?
Glidningarna görs genom att säga att vi vet ganska väl vad IPCCs rapport innehåller: “tack vare omfattande läckor”. Rapporten har tillkommit bland annat genom att stora delar av materialet varit tillgängligt för granskning under lång tid så att man kunnat lämna synpunkter”. Genom att prata om läckor skapas bilden av hemlighetsmakeri. Fiffigt men fel.
Sedan fortsätter han med att påminna om korrekturfelet där år 2350 blev 2035. Utrett och förklarat för länge sedan, men gångbart om man vill få IPCC att se ut som mindre vetande. Förargligt men försåtligt.
Lomborgs påstående om IPCCs rapport att: ”…innebörden av vad de kommer att säga är lika intressant som det de inte kommer att berätta.” är logiskt sett halsbrytande men tjänar som grund för ett antal påståenden. Några säkert deriverade ur IPCCs rapport men med en innebörd som är mera dunkel:
* om havsnivån att det blir en ”.. hanterbar höjning med 40–62 cm vid århundradets slut.”
* om temperaturen att “den blygsamma globala uppvärmning världen nu upplever till största delen är positiv.” och “Den globala uppvärmningen blir ett betydande problem först mot århundradets slut när den orsakar en nettokostnad – en beräkningsmodell förutsäger att detta sker runt 2075.”
* om Europas kostnader för att bekämpa klimateffekterna: “Kostnaden, beräknad som ett genomsnitt av de främsta makroekonomiska modellerna, är 1600 miljarder kronor årligen”
Sådär mal det på. Skulle man önska något så vore det kanske att Lomborg själv läckte lite underlag så att hans utsagor kunde bedömas. Hans argumentation läcker som ett såll. Om det uppstår en nettokostnad först mot århundradets slut hur snabbt växer den sedan och varför skall vi sitta och vänta på att underskottet skall manifesteras?
Energimyndigheten i samarbete med Business Sweden i Dubai och Sveriges ambassad i Abu Dhabi inbjuder svenska cleantechföretag att delta i den svenska paviljongen under World Future Energy Summit (WFES) i Abu Dhabi den 20-22 januari 2014.
Talesättet är att när man bara har en hammare så ser all problem ut som en spik. Men att behandla trallskruv med hammare är en dålig idé. Det går bättre med skruvdragare.
Denna bild ur det dagliga livet på 2000-talet jämfört med förra seklet kommer osökt när man läser KVAs senaste funderingar kring elproduktion. Om man är fostrad i en värld av stora kraftverk kan det vara svårt att se att energiförsörjningen kan arrangeras på annat sätt.
Men vad gör man då när energisektorns skruvdragare ännu inte finns i verktygslådan? Jo man uppfinner den. Man utvecklar de analysmetoder och affärsmodeller som behövs för energins trallskriuv (effektivisering och småskaligt och förnybart).
Detta har UNFCC funderat kring. Snart kommer kanske KVA också dit?