Att genomföra en energikartläggning är första steget för att få koll på energianvändningen och är en bra utgångspunkt i det fortsatta energiarbetet.Nu kan de företag som inte omfattas av lagen om energikartläggning få ekonomiskt stöd för att genomföra en energikartläggning.
Små och medelstora företag och organisationer kan söka stöd för att genomföra en energikartläggning. Energikartläggningsstödet är ett ekonomiskt stöd från Energimyndigheten som täcker 50 procent av kostnaden för en energikartläggning med åtgärdsförslag och tillhörande energiplan. Ett företag kan maximalt få 50 000 kronor i stöd och stödet ska sökas innan energikartläggningen påbörjas. Energikartläggningen ska uppfylla vissa kriterer för att bli godkänd men behöver inte utföras av en certifierad energikartläggare.
Dessa företag kan söka energikartläggningsstöd
Stödet vänder sig till små och medelstora företag med en energianvändning över 300 MWh per år. Lantbruk med minst 100 djurenheter kan få stöd, även om de har lägre energianvändning. Stödet kan sökas en gång per organisationsnummer, oavsett om det finns flera anläggningar på olika orter. Även ekonomiska föreningar, som exempelvis bostadsrättsföreningar kan söka stödet. En energikartläggare kan också ansöka om stödet för sin kunds räkning.
· Företag kan kontakta sitt regionala energikontor för att få hjälp före, under och efter energikartläggningen. Energikontoret kan också hjälpa till med att söka stödet.
Visade energikartläggningen på åtgärder som kräver investeringar? Vill ni eller era kunder jobba mer systematiskt med energifrågan? Vill ni utveckla befintliga tekniker och processer i verksamheten och behöver förbereda investeringar? Nu kan små och medelstora företag söka ett bidrag för att göra olika typer av studier inför en framtida investering för en lägre energianvändning i företaget.
För att kunna söka stödet ska företaget ha genomfört en energikartläggning som motsvarar de krav som energimyndigheten ställer för att vara berättigad till energikartläggningsstöd. Små företag med färre än 50 anställda kan få stöd med högst 70 procent av den totala projektkostnaden. Medelstora företag med 50–250 anställda kan få stöd med högst 60 procent av den totala projektkostnaden.
Bidraget får användas till att göra en djupare analys eller studie och därigenom förbereda en investering, antingen genom att finansiera internt arbete eller att köpa in till exempel extern konsult eller utrustning. Stöd för inköp av utrustning ges enbart för utrustning som krävs för att genomföra den fördjupade studien.
Exempel på områden företag kan söka bidrag för är:
Regeringen meddelade i går att den avser att föreslå en sänkning från normalskattenivån, i dag 29,2 öre/kWh, till 0,5 öre/kWh för egenanvändning från solcellsanläggningar på mindre än 255 kW genom avdrag i punktskattedeklaration.
Regeringen meddelade i går att den avser att föreslå en sänkning från normalskattenivån, i dag 29,2 öre/kWh, till 0,5 öre/kWh för egenanvändning från solcellsanläggningar på mindre än 255 kW genom avdrag i punktskattedeklaration.
Har vi inte alla någon gång funderat över vad som finns bortom horisonten? Kanske inte de som anser att den samhällsekonomiska lönsamheten är den yttersta gränsen för vad vi kan (och måste) åstadkomma i samhället – men vi andra. EEF funderar över både var denna gräns kan gå och om den viktigaste uppgiften idag är att sikta mot horisonten (eller bortom) eller om de lågt hängande frukterna redan är plockade.
Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.
Vi vet ju alla att det är fullständigt möjligt att, med god samhällsekonomi, utarma jordens resurser. Så man borde kanske snarare undersöka var gränsen egentligen går. EEF skriver:
Detta visas bland annat i den nyligen utkomna boken ”A Good Disruption” där de skriver att ”Vi utarmar naturresurserna för att producera varor som vi sedan underutnyttjar”.
Den andra frågan är om det inte är viktigare att fundera över vad som finns rakt under näsan på oss vid skospetsarna. Hur stor del av potentialen som vi verkligen tar i anspråk:
En av de viktigaste lärdomarna från IEAs arbeten är att vi inte är i närheten av att exploatera den potential som finns under de närmaste decennierna om vi inte anstränger oss mer. Vi opererar långt under det ”optimala” utrymmet.
Är det inte dessa två gränser (vad tål världen och hur mycket “lågt hängande frukt” vi har tillgång till) intressantare för energikommissionen snarare än att för femtioelfte gången gräva ned sig i ännu en samhällsekonomisk analys?
Är energieffektivisering verkligen lönsamt? Hur mycket energieffektivisering har samhället råd med? Är det samhällsekonomin eller resurstillgångarna som sätter gränsen? Det är några av de frågor som väckts när Sverige nu ska besluta om ett mål för energieffektivisering.
– Vi har idag sänt denna skrivelse till Energikommissionen som en reaktion på att man gör ständiga analyser av det samhällsekonomiska ”gränsvärdet” för effektivisering. Vi menar att den gränsen är diffus och befinner sig i ständig förflyttning uppåt. Vi befinner oss långt under den optimala/maximala nivån och det vore viktigare att ägna sig åt att finna ut hur acceptansen för ”de lågt hängande frukterna” skall ökas, säger Hans Nilsson, ordförande i EEF.
”De utredningar som presenterats för Energikommissionen har en snäv och statisk bedömning av potentialen för energieffektivisering och tar bland annat inte hänsyn till den teknikutveckling vi alla ser.
Om Sverige vill ta rollen som internationell förespråkare för energieffektivisering och dra nytta av de industriella fördelar det ger, krävs ett ambitiöst mål som är minst i nivå med det som IEA förordar”, skriver EEF i sin inlaga till Energikommissionen.
Renovera eller riva och bygga nytt – vilket är klokast? Professor Bahram Moshfegh, avdelningen energisystem vid Linköpings universitet, ska med hjälp av ett forskningsstöd från Formas ta fram en analysmetod för att staten, landstinget och kommunerna ska kunna fatta kloka beslut om byggnader som inhyser skolor, förskolor, äldreomsorg med mera, skriver LiU-Nytt.
Huvudparten av dessa så kallade ”ändamålsfastigheter” är byggda före 1980, energianvändningen är hög och lokalerna är ofta slitna, omoderna och inte alltid anpassade efter verksamheternas behov.
Forskningen ska bistå fastighetsägarna med en metod som ger svar på hur livscykelkostnaderna ser ut om man renoverar eller om man bygger nytt. Ekonomiska, miljömässiga och tekniska aspekter ska vägas in, liksom även konsekvenserna för verksamheten.
– Utvecklingen och moderniseringen av verksamheterna ställer även krav på organisation, nya arbetssätt, fysisk miljö, logistik och inte minst image och här kan det behövas okonventionella lösningar. För att kunna ta hänsyn till fastighetens möjligheter till anpassning behövs en ny analysmetod, säger Bahram Moshfegh till LiU-Nytt.
Man undrar ibland vad det är som motiverar de återkommande studierna av var gränsen går för samhällsekonomiskt motiverad effektvisering av energianvändningen. Är det rädslan för att vi skall gå för långt? Att vi skall effektvisera för mycket? Man kan ju lätt få svindel om man balanserar på hög höjd. Då kan man falla ned med åtföljande ruskiga konsekvenser
Men är det denna risk som är relevant när det gäller effektvisering? IEA har visat att globalt har vi istället en risk för att inte utnyttja potentialen. Fortfarande om 2 decennier kommer merparten av den idag kända potentialen att vara orörd! Skulle Sverige vara annorlunda?
Chalmers gjorde en studie baserat på den senaste effektviseringutredningen som gjorts i Sverige och skrev:
(Det) antogs som lägst 10 % acceptans, med möjlighet att nå 20-30 % om priser ökar mycket och styrmedel mm får starkt genomslag. Med nuvarande priser samt dagens styrmedel och fokus på energifrågorna bedöms 15 % vara ett rimligt antagande.
Hur mycket vi verkligen effektiviserar (E) beror på hur stor potentialen är (P) och hur stor acceptans den får (A): E=P*A Om A är lågt så blir resultatet litet. Utredningar om hur man skulle höja acceptansen verkar mycket mera motiverade än att grunna över potentialen. Vi behöver klättra och risken för att falla är inget att oroa sig för.
Man kan känna sig trygg av två skäl. Den ena är att vi opererar på en mycket låg nivå och det andra är att potentialen ökar hela tiden!
* Lärkurvorna på marknaden visar att effektvisering (och förnybar energi) blir successivt billigare – det ökar potentialen.
* Tekniken utvecklas med rasande fart med det som vi brukar kalla den fjärde industriella revolutionen – det ökar potentialen
* När vi lär oss hantera PLUS-faktorerna (Multiple benefits) i kalkylerna så syns det att effektivisering är ännu lönsammare – det ökar potentialen
Vad som kunde vara relevant när man pratar samhällsekonomi är OM det är det måttet som sätter gränsen och om det inte borde vara frågan om vad som är resursekonomiskt? Kanske innebär det som vi idag kallar samhällsekonomiskt ett överutnyttjande av de resurser som är tillgängliga? Minns Jörgen Noergaards ord att: “Det kanske inte är ekonomiskt att rädda världen men det kan vara en bra idé ändå!”
Beteendeekonomen Richard (Dick) Thalers bok “Misbehaving” kommer nu på svenska och har fått namnet “Beslut och beteenden : att förutsäga det oförutsägbara” och omnämns i en lång artikel i DN. I artikeln sägs att intresset för beteendeekonomi ökat i Sverige på sista tiden men det vete tusan. I vart fall har inte mycket av det synts i vad som sägs från myndigheter och departement eller i politiken. Inte ens vad som syns i de vanliga fora där professionella ekonomer brukar synas.
Kanske kan vi hoppas på en ändring när nu boken kommer på ärans och hjältarnas språk för det är den värd. Den är både lättläst och underhållande för att nu inte nämna lärorik.
På denna sida har efterlysts att den också borde inspirera till att sätta beteendeekonomin i system på det sätt som gjorts i Storbritannien. Det skulle spela en stor roll också för hur man arbetar med effektivare energianvändning.
För ytterst handlar det om hur riktiga människor tänker och vad de gör, inte vad påhittade exempel i läroböckerna antas göra. Eller som Thaler säger det är skillnad på människor (Humans) och skolboksfiktioner (Econs).
Energieffektivisering inomhus är det tolfte avsnittet i podcasten Fastighet i fokus, ”en podcast för dig inom bygg och fastighet” utgiven av Fastighet och bostadsrätt. Experter på olika teman medverkar i varje utgåva. Tidigare program har bland annat handlat om att se över klimatskalet och bostädernas brandsäkerhet.
Möjligheterna för framtidens energisystem utvecklas svindlande snabbt. Solceller och batteri är väl något som många ryckt på axlarna åt och tänkt på som science-fiction och något för en avlägsen framtid. I vart fall skulle det inte bli ekonomiskt! Eller…?
Och visst har Australien annorlunda förutsättningar än vi har men se upp! Rooftop Solar + Tesla Powerwall 2 Already Cost-Competitive With Grid In Australia!
Även på den andra sidan jorden ansåg man för en tid sedan att den här möjligheten var otänkbar. Och även om vi i Sverige från “ansvariga” ekonomer fått höra att solceller är en Hawaii-grej så se upp! Utvecklingen har kommit för att stanna
Oron för vad Trump kan ställa till med är stor inte minst när det gäller klimatarbetet. Men frågan är om hans (och hans republikanska kamraters) föreställningar om klimatfrågan dels kommer att resultera i några handlingar och dels om det drabbar någon annan än dem själva?
De kan naturligtvis dra tillbaka finansieringen från myndigheter och forskning kring klimat och energi men i praktisk handling är redan nu många företag i USA i full gång med effektivisering och förnybar energi i stor skala. Edison Foundation har visat detta i en rapport om trenderna i energiföretagen. Och ACEEE (The American Council for an Energy Efficient Economy) påpekar att om Trump menar allvar med att satsa stort på infrastukturen så är effektvisering en del av denna struktur.
Om sedan USA vill abdikera från att vara en av de ledande nationerna i världen när det gäller energiomställning så finns det andra och mycket större delar av världen som är beredda att ta över. Med större marknader och minst lika mycket kunnande. Detta är ett sakligt konstaterande från Hans Joachim Schellnhuber i Tyskland:
“…..so Europe and Asia have to pioneer and save the world,” Schellnhuber said in a statement. “Formally leaving the Paris Agreement would take longer than one Presidential term, yet of course the U.S. could simply refuse reducing national emissions which would mean a de facto exit out of international climate policy.”
Så om Trump verkligen vill skada amerikansk industri och ekonomi kan han naturligtvis göra det. Och visst kommer det att bromsa upp förändringen men stoppa den kan han inte. I synnerhet inte om vi andra istället kan öka våra insatser och ta deras “marknadsandelar”. USA är inte hela världen!
