Nästa webinarium i serien för DSM University kommer att handla om effektvisering i industrin och ta upp frågorna om hur det går till. Spelar till exempel det Europeiska handelssystemet för utsläppsrätter någon roll? Föreläsare är Christian Stenqvist som utgår från sin doktorsavhandling i ämnet. Så vik en timme på eftermiddagen den 19 oktober! Klicka på länken i rubriken nedan för att registrerar dig!
Energy-intensive industries – energy efficiency policies and evaluations
Date: October 19, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)
The webinar will review results from academic evaluations of energy efficiency and climate mitigation policies that have targeted energy-intensive industry on EU and Member State level. The EU emissions trading system, by some portrayed as Europe´s flagship policy to tackle climate change, has had little effect in triggering innovative low-carbon solutions. Other policy approaches taken by Member States have centred on site-level energy management practices linked with national incentives and obligations that stimulates industrial energy efficiency as a strategy aiming at multiple objectives. Remarks are also made about policy design and the role of evaluation to foster policy improvements.
Suggested reading: Stenqvist, C. (2013). Industrial energy efficiency improvement – the role of policy and evaluation. Doctoral dissertation. Lund: Lund University.
EEF bjuder på lunch på Elmässan i Kista onsdag den 19 oktober kl 11.30! Då berättar vi hur EEF tillsammans med Energimyndigheten jobbar på att förbättra olika energieffektiviseringsprojekt, hur affärslösningar gör att beställarna hittar till just ditt företag, och om den branschauktorisation som är under utveckling.
Regeringen har beslutat att införa ett investeringsstöd för privatpersoner med egen förnyelsebar elproduktion som vill investera i energilagring för att öka sin självkonsumtionsgrad.
–Energieffektivisering är ett konstant pågående arbete, en process som kräver utveckling och nytänkande, framhöll Anders Persson på Gyllsjö Träindustri, när han guidade nätverksdeltagarna från EESiSyd runt i fabriken i slutet av september.
Gyllsjö Träindustri tillverkar EUR-pallar, från timmer till färdig pall. För att göra pallarna så lätta som möjligt torkas träet noggrant i någon av företagets torkar, vilka står för hela 80 procent av företagets energiförbrukning.
– Nätverksdeltagarna diskuterade olika typer av torktekniker, möjligheterna att återvinna spillvärme och vikten av att använda LCC-beräkningar vid investeringsbeslut, berättar Linnéa Svanström, projektledare på EEF, som deltog på sågverksträffen.
Nätverksmedlemmarna fokuserade under sin andra mötesdag i Klippan på diskussioner om energipolicy, prioriteringar av åtgärder, planering och aspekter att tänka på inför en energikartläggning.
Regeringen presenterade i dag ett riktat investeringsstöd på drygt 11 miljarder kronor för 2016-2019 som ska gå till byggandet av hyresrätter och studentbostäder. Stödet förväntas göra det möjligt att bygga fler små, klimatsmarta hyresrätter med ”rimliga” hyror.
–Investeringsstöden är en del av den långa listan med åtgärder som regeringen lägger för att få en helhetslösning på bostadsbristen, säger bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson.
De bostäder och byggnader som anordnas med investeringsstöd ska vara mer energieffektiva än vad som gäller för övrig nyproduktion enligt Boverkets byggregler.
Stödet delas upp i två delar, ett retroaktivt och ett framåtsyftande. Den ena förordningen gäller stöd för bostäder som byggs från och med den 1 januari 2017. Den andra förordningen gäller de som påbörjats tidigast 25 mars 2015 och senast 28 februari 2017.
Vi har ju noterat att de mäniskor som har solceller på taket är de vars grannar har solceller på taket. Nu har man sett samma samband när det gäller elfordon.
Mekanismen är väldigt enkel och det handlar om dels tillgänglighet och dels att man lätt får handfasta exempel eller någon att fråga om råd. Särskilt verkningsfullt förefaller det vara att man får laddningsmöjligheter nära arbetsplatsen.
Placing charging stations at workplaces, where cars spend much of their time, will be uniquely powerful. When a workplace installs a charging station, employees are 20 times as likely to buy a vehicle with a plug, according to a survey from the U.S. Department of Energy.
Fixeringen i energipolitiken vid att man skall ha förmånliga finansiella villkor är naturligtvis bra men man borde nog ägna mer uppmärksamhet åt hur man skall få smitteffekter.
Ni som har solceller har säkert fått frågor av grannarna. Frågor som ofta börjar med om det är lönsamt. Men ni har kanske också märkt att de sällan lyssnar på vad man svarar på den frågan utan övergår snabbt till att fråga om hur man gör.
PS Nu skulle det vara lockande att fundera över hur vissa nationalekonomer tänker eftersom det just varit på tapeten i DN men vi avstår den här gången
Frågan är viktig inte minst på området klimat- och energipolitik vilket visats av den debatt som uppstod i DN nyligen. Några ekonomer hävdade att svenska insatser är missriktade och att våra insatser skulle göra bättre nytta genom att sättas in i köp/annulering av utsläppsrätter. De drar i polemisk anda på ordentligt och gör jämförelser med sovjetsamhället och hävdar att det är missriktat om en svensk går över till elbil när han istället kunnat betala mera för bensinen och slussa medlen till utsläppsrätterna.
Det polemiska anslaget fick en av tidningens ledarskribenter att gå igång och haka på. För att visa att han förstått budskapet så förtydligade han att Sovjet avsåg Stalin och att om svenskar köpte bränslesnåla bilar skulle detta innebära att man i övriga EU skulle köpa mera bränsletörstiga.
En grupp forskare från Lund och från Stockholm Environment Institute, SEI, reagerar på detta och påpekar att “Klimatpolitik är inte ett ekonomiskt optimeringsproblem”. De säger:
Att annullera utsläppsrätter hjälper oss inte att exempelvis utveckla hållbara städer och transportsystem. Det bidrar inte heller till Sveriges långsiktiga ekonomiska utveckling och tekniska kunnande.
De sätter fingret på att det handlar om att vi som människor måste ta vårt ansvar och göra riktiga förändringar hos oss själva och inte bara tro att det är via plånboken vi kan ta ansvar. Hur ser det ut om vi betalar fattiga länder till förändring men fortsätter att leva på det sätt som skapat klimatproblemen? Och vad innebär det om vi inte själva utvecklar vårt samhälle och vår teknik för att sedan hamna på efterkälken i den internationella konkurrensen?
Ledarskribentens exotiska tolkning av vad som händer på fordonsmarknaden har likheter med den diskussion vi fick för några år sedan om grön upphandling. Den visar att de (national-)ekonomer som gjorde utredningen hade svårt att se att åtgärderna hade som syfte att ändra marknadens villkor och skulle inleda en förändring över tiden.
Men det ger oss anledning att fråga: “Hur djup är nationalekonomins kris? Och vilken karaktär har krisen? Är det ämnet och dess företrädare eller är det utbildningen som ligger på fel nivå?”
Paul Romer, tillträdande chefsekonom på Världsbanken, är riktigt grym (i ordets gamla betydelse) i sina omdömen om makroekonomin, “Den har spårat ur”! Richard Thaler, mannen bakom böcker som Nudge och Misbehaving, har sedan länge rest tvivel om mikroekonomin sådan den lärs ut på de flesta håll idag. Han har dock spårat tendenser till förbättring. Men tränger de igenom i ekonomkåren och ännu viktigare till journalister/opinionsbildare och beslutsfattare?
När det gäller klimat, energi och teknikfrågor står de tryggt på samma plats sedan decennier och är orubbat surögda. De har gjort det tidigare och motsatt sig satsningar på förnybar energi (de talade föraktfullt om återgång till vedsamhället) och energieffektvisering (slopande av glödlampor, insatser för energideklarationer av byggnader). Och de fortsätter nu med att uttrycka sitt missnöje med att överhuvudtaget göra åtgärder i Sverige.
Språket är kraftfullt och målande (”Det börjar likna Stalins femårsplaner”). Och Sveriges åtgärder är i och för sig betydelselösa i det stora perspektivet men direkt farliga i det lilla (”Det senaste på modet, ett bonus-malus-system för bränslesnåla bilar, är ännu ett exempel. Förmodligen kommer det leda till fler törstiga fordon på kontinenten eftersom den svenska marknaden är sammanlänkad med EU:s.”). Är man skraj av naturen så är nattsömnen förstörd .
Lyckligtvis är varken forskare från Lund och SEI eller Anders Wijkman och Svante Axelsson så lättskrämda utan har svarat på det underlag som DN utgick ifrån nämligen en debattartikel som de själva låtit trycka. Den i sin tur följde ett tema som är omhuldat av många ekonomer och som bygger på att människor, organisationer och företag i allt väsentligt är (enbart) ekonomiskt rationella. Om så vore skulle världen kunnat räddas i ett nafs genom att vi alla satsade våra pengar där de gjorde bäst (klimat)nytta. Problemet är att det gör vi ju inte. Vi är som Thaler och Sunstein säger “Humans” inte “Econs”. Frågan är till vilken kategori DNs ledarskribenter hör?
