Hästen och vagnen i energi- (och miljö-) debatten
Andrew Simms skriver i The Guardian “It’s the economy that needs to be integrated into the environment – not the other way around”. Självklart kan man tycka, men i vår vardag så resonerar vi precis tvärtom – vi låtsas som att det är vagnen (ekonomin) som skall spännas före hästen (miljön).
Han utgår från resonemanget att det sägs att det behövs ett verkningsfullt pris på kol(-dioxid) från till exempel det Europeiska handelsystemet för att begränsa fossilavändningen, men:
Prof Kevin Anderson of the Tyndall Centre for Climate Change Research at Manchester University makes the point that, “price signals from even high estimates of carbon prices would not seem to be sufficient to produce the required effect.” This is the case because where some types of consumption are concerned, like flying for business, the price is said to be relatively “inelastic”. In other words, raising the price does not significantly change the amount people do it.
Eller med andra ord vagnen hindrar hästen från att röra sig.
The paradox of environmental economics is that we feel compelled to price nature to make its loss visible on the balance sheet, but in doing so we legitimise its commodification and validate its critical overconsumption in an unbounded market system. No carbon market is yet designed to work within a precautionary limit on global emissions. That means that currently it would be possible to pay to emit the notional extra tonne of carbon that might push us over the edge into irreversible climatic upheaval.
Man kommer att tänka på Jörgen Noergaards ord att “Det är kanske inte kostnadseffektivt att rädda världen men det kan vara en bra idé”. Simms visar att den goda idén kanske inte är genomförbar med den modell vi valt för att styra våra beteenden och att det är dags att tänka om.
It is the economy that needs to be properly integrated into the environment so that its limits to growth can be understood.
Källa: Fourfact.se