Snart startar en omfattande global belysningskampanj. Den är inspirerad av “Clean Energy Ministerial” (CEM) som är ett amerikansdominerad organisation som vill väl men som har en tendens att tänka fel! Nu vill de få fart på energiomställningen vad gäller belysning och på typiskt amerikanskt sätt skall det ske fort och stort – 10 mijarder lampor av LED-typ skall ut på marknaden och fort skall det gå.
The Global Lighting Challenge is a race to reach cumulative global sales of 10 billion high-efficiency, high-quality, and affordable lighting products (such as light-emitting diodes – LEDs) as quickly as possible.
De som deltar i CEM dras med för vem vill väl vara dyster och nejsägare när de stora grabbarna skall visa hur det skall gå till. Så Sverige ställer upp naturligtvis.
Och visst låter det bra? det finns ju en massa kvar att göra på belysningsområdet! Men den helt avgörande frågan är om det skall ske med snabbtorkande bredspackling? LED-lampor säljer praktiskt taget sig själva idag så det är inte så många som tvekar i butiken inte ens när det gäller hushållen. Kommer de som ändå håller tillbaka att göra slag i saken om de får billigare lampor och kommer de att vara tillgängliga på platser där de som tvekar handlar? Är det pris eller tillgänglighet som övertygar dem? Vilka är nyckelkonsumenterna (nischmarknaderna)? och är det en fråga om lampor eller är det belysning inklusive styrsystem som är viktigare?
Massor av kvistiga överväganden att göra och som vore värda att ta tag i till exempel på det sätt som Brittiska BIT gör för att nå fram med rätt budskap i rätt tid till rätt person. Det som de kallar EAST (Easy, Attractive, Social and Timely). Ytterst handlar det om att nå den potential som ligger för fäfot och se till att den utnyttjas och att de som fattar beslut där dras med i den stora OMSTÄLLNINGEN.
Lite mera Brittisk eftertänksamhet och mindre Amerikansk hurtighet skulle man önska sig. Törs vi hoppas att det svenska upplägget blir sådant?
Det är märkligt att se och höra den traditionella energindustrins låsningar vid sin egen hegemoni. Länge diskuterades deras inställning till energieffektivisering i termer av systembolagsinställning. Många av dem var motståndare till energisparande därför att det skulle minska deras försäljning. Idag har de flesta av dem insett (om än med viss motvilja) att i framtiden är det bättre att diversifiera. Att bistå kunderna med effektvisering och egenproducerad energi och att tjäna sitt levebröd inte bara på kilowattimmar utan även på service. Det är bra!
Men teknikutvecklingen kan göra även detta synsätt obsolet. I Euractiv diskuteras en modell med en ännu mera diversifierad marknadsbild (förkortat nedan).
* Plant owners: A large portion of these continue to be (groups of) individuals, mainly owning roof-top solar PV, on-shore wind and biogas plants.
* Grid operators: In a liberalised energy market, grid operators are responsible for keeping their grid balanced and thus guarantee a reliable supply of electricity.
* Investors: Especially very large-scale projects, such as solar PV parks or off-shore and on-shore wind farms, will likely be backed by corporate investors or big utilities,
* Energy suppliers: In the future, there might be a large number of suppliers with a sales focus and little involvement in the workings of the energy market.
* Digital utilities: They will focus on doing traditional energy industry work in a digital environment. This means that they network a large number of decentralised (renewable) energy plants and dispatch them smartly.
Den enkla versionen är att framtidens energiföretag kan vara din granne men den mera utvecklade är att det är Du själv tillsammans med din granne! Oavsett vilket så borde vi vara mera ifrågasättande när de gamla företagens företrädare tar munnen full och berättar “hur det ligger till”.
Många talar om dem men få har lyckats sätta in dem i praktisk hantering. PLUS-värdena som följer med energieffektvisering och som IEA har skrivit några publikationer om. Den 12 maj kl 15 kommer Catherine Cooremans att hålla ett webinarium och förklara hur man kan göra (och varför). Missa inte detta!
——————-
Energy efficiency: a profit center for companies! A strategic and financial discussion of the multiple benefits of energy efficiency
Date: May 12, 2016
Time: 15h00-16h00 Central European Time (check your local time)
Investments in energy efficiency not only result in a reduction of energy consumption —the energy benefit— but they also entail non-energy benefits such as improved product quality, reduced production time or improved comfort in sales area. Non-energy benefits significantly improve the business case of energy-efficiency investments in the business sector by raising their strategic character.
Within this context, the aim of this webinar is to discuss a methodology to describe and analyze the industrial non-energy benefits of energy efficiency. Linking energy, operational, strategic and financial aspects, this new conceptual framework enables to move away from the common view of energy as a commodity (where the only goal is to save kilowatt-hours) to adopt a new perspective on energy and energy services as strategic value for businesses.
This methodology will be further developed and documented by Task 26 Multiple Benefits of Energy Efficiency, a project of IEA Demand Side Management Energy Efficiency Technology Collaboration Program, in close collaboration with practitioners, academic researchers and public programmers. People or Institutions interested by Task 26 are most welcome to contact me.
Multiple benefits will also be discussed in-depth with a panel at this year’s IEPPEC June 7-9 Amsterdam.
Det verkar nästan så när “Energy Union chief Maroš Šefčovič” säger att:
The energy efficiency market must mature and become fully investible
och riktigt tydligt blir det när han beskriver hur det skall fungera:
We would like to have a kind of one stop shop for smart cities and mayors, where by clicking on a link a city mayor can get ideas, information on where to go, how to do them, where they can get advice, and to really start to use the leverage of public money to get more private funds into this project
Runt om i världen pågår en intensiv aktivitet där olika länder, organisationer och företag söker finna lösningar och produkter som leder till ett mera hållbart och klimatvänligt samhälle. En följd bland annat av COP21 i Paris. Det är bra! Dessa aktiviteter kan avläsas bland annat i markant ökning av förnybar energi, särskilt vind och sol, där till exempel Kina, Tyskland och USA bygger ut med svindlande hastighet. Och i att IEA och EU pekar på behovet av ökade satsningar på effektivare energianvändning. Något som naturligtvis haft påtagligt genomslag i de berörda ländernas industri och sysselsättning.
Miljömålsberedningen har också observerat att denna omställning kommer att ha konsekvenser på arbetstillfällen i lilla Sverige (om vi väljer att hänga med och inte ställa oss vid sidan om vill säga). De föreslår också att man skall inrätta ett tvärvetenskapligt klimatpolitiskt råd så att vi kan anpassa vår styrmedel och åtgärder för att hänga med, eller rent av bli ledande.
Detta har dock fått Konjunkturinstitutet att härskna till. I sitt yttrande skriver de;
Konjunkturinstitutet ifrågasätter denna bedömning då forskning, tillsammans med historiska data, visar att klimatpolitiken inte långsiktigt genererar nya arbetstillfällen utan snarare en omfördelning av arbetstillfällen från utsläppsintensiva sektorer till exempelvis tjänstesektorer.
Det är nu inte sant. KI har visserligen med stor envishet kämpat emot den så kallade porterhypotesen och den diskuteras i forskningen. Men det råder ingen konsensus ifråga om i vilken grad eller med vilken karaktär sysselsättningen påverkas. EU använder när det gäller effektivisering för säkerhets skull två olika modeller en som visar på stort genomslag och en som visar på mindre, men båda visar på ökning!
När det gäller förslaget om ett klimatpolitiskt råd och dess uppgifter så känner sig KI trampat på tårna:
Eftersom detta i huvudsak utgör nationalekonomiska frågeställningar som delvis ingår i Konjunkturinstitutets verksamhet anser Konjunkturinstitutet att det behövs ett förtydligande kring hur rådet kompletterar Konjunkturinstitutets verksamhet och vetenskapliga råd samt hur det tvärvetenskapliga perspektivet ska bidra till dessa frågeställningar.
Att en komplettering behövs verkar emellertid uppenbar. KIs eget vetenskapliga råd består enligt dem själv “av sex ledamöter som är verksamma inom ekonomi, naturvetenskap och statsvetenskap”. Men vid granskning så är fyra av de sex nationalekonomer varav två från samma universitet! Om man vill ha en bredare förankring och genomlysning så är en komplettering av nöden.
Frågorna kring klimat och miljö innebär att vi nu med ökande hastighet är på väg in i en framtid där mycket är okänt. Det finns faror men ännu flera möjligheter. Frågan är hur vi skall kunna navigera. Skall vi göra det med gamla redskap (som KI företräder) eller med nya? Skall vi använda sextant och stjärnkarta eller GPS?
The demand side of the market is a ‘sleeping giant’ that could transform the future energy system.
Orden kommer från ett inlägg i Euractiv och som handlar om hur marknadsutformningen måste ändras för att energisystemet skall förändras och bli uthålligt. Författaren anser att den förhärskande inställningen om kunden som marknadsaktör inte håller. Den baseras på idén “price and pray”. skriver han. Något som författaren till de rader ni nu läser lätt instämmer i (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf).
Och ännu mer så efter att ha fått ett reklamutskick från SvD där de vill intressera för sitt sensommarevenemang “Energy Summit”. Där slumrar jätten sött! Rader av talare i en lång kö och som väsentligen har någon aspekt på energitillförsel att förmedla. I några fall antyder man att de skall tala om “energimixen”. Men mot bakgrund av EUs “Energy Union” sägs skall bli baserad på “Efficiency First” och “Fundamental rethinking of energy effieincy” så har det budskapet inte nått till Sverige än!
Synd eftersom man i flera andra länder i EU jobbar aktivt med frågan och är beredda att ta för sig.
Svensk Solenergi var på plats under Solforum när Energimyndigheten presenterade sin delrapport med avseende på sitt regeringsuppdrag att ta fram en ”Strategi för solel”.
Eurelectrics chef gör ett inlägg på Euractiv och skriver “For the customer to be responsive and willing to participate in the market, a clear price signal is needed.”
Inte svårt att hålla med om men hur ser det egentligen ut hos våra elleverantörer? Vad står det på deras räkningar? Inte tusan är det en “klar prissignal”. Det är uppdelat på flera olika komponenter där några är fasta och några rörliga. Och vanligen har vi också räkningar från två olika företag. En från energileverantören och en från nätbolaget. Så hur skall jag som kund få ihop det?
I artikeln görs en poäng av en studie de gjort och som skall ge en översikt överolika komponenter i priset. Ja tack men studien gör vad de ofta gör redovisar ett genomsnitt och är nog mest skapad för att argumentera mot de skatter som finns inlagda. Inte mycket till hjälp för en enskild konsument.
Sedan är det ju inte bara det här med priset på energi som bestämmer KOSTNADEN för den NYTTA (ljus, kraft värme) som jag vill ha. Pris multiplicerat med mängden energi blir totala kostnaden. Eceee har tidigare pekat på detta i och för sig triviala men ofta negligerade förhållande.
Så att bara i svepande ordalag tala om prisets betydelse blir bara till en sorts “den obotfärdiges förhinder”. Den egna kretsen blir väl glad att chefen gör ett utspel men det döljer ett större problem. Detta har påpekats också in den utredning som lämnats till Miljömålsberedningen. Se utdraget i punkt 8.
8. Slutanvändarna måste ges bättre möjligheter och större trygghet för sina beslut genom att de kan förstå dagens luddiga prissignaler och istället få ”en räkning-ett pris” samt genom auktorisation-certifiering få större klarhet i vad leverantörer av effektiviseringstjänster – produkter innebär. För vanliga kunder är effektivisering attraktivt men komplicerat
Storbritanniens program Green Deal har inte klarat av sin uppgift. Det är synd eftersom idén tvivelsutan är riktig men utförandet tycks ha lämnat en del övrigt att önska. Det är viktigt att vi lär oss inte bara av egna misstag utan även av andras.
Idén var enkel. Hjälp privatpersoner att ställa diagnos för sin energieffektiva renovering, finna företag som kan utföra jobbet, finansiering till åtgärderna och sedan avbetala via energiföretagets räkning. Låter vettigt eller hur? Så hur kunde det gå fel?
Vi får gå till rapporten från britternas motsvarighet till riksrevisionen för att hitta svaret. Det förefaller som om man i sin strävan att minska krånglet istället infört nytt krångel! För en före detta statstjänsteman känns det igen. Man vill säkra att marknaden fungerar men eftersom man är obekant med dess funktion så ser man till att det blir både livrem och hängslen och till sist orkar inte deltagarna med alla regler.
Några exempel ur rapporten:
punkt 22 …..the Department (also) increased delivery costs by requiring installers to calculate potential carbon savings and assess homes in detail, to enable ‘blended’ finance with the Green Deal. Suppliers also found it difficult to identify eligible homes and monitor installers’ compliance with the process for calculating carbon savings
punkt 23 …. Even where there was consumer interest, people were initially put off by the complexity of the process of arranging a loan. Only 50% of loan applications ultimately resulted in one being arranged
punkt 24 … The Department consulted energy suppliers during the design phase, as it wanted them to benefit financially from households using Green Deal finance to contribute to the cost of ECO measures. However, suppliers told us that they were rarely able to achieve this as very few households saw Green Deal finance as a sufficiently attractive proposition
Det som förvånar är att man inte engagerat beteendeekonomerna från BIT, “The nudge unit”, i utformningen av programmet? Tanken är fortfarande rätt – Minska krånglet (att effektvisera) men då är det viktigt att inte krångla till det själv!
Vattenfall och Eon skriver på DN Debatt (9/4) att effektskatten på kärnkraft måste tas bort om de sex sista reaktorerna ska kunna drivas vidare efter 2020. Det kan finnas skäl att se över beskattningen, men deras ultimatum visar på nödvändigheten att snabbt bygga ut den förnybara elen och säkra den långsiktiga försörjningstryggheten, skriver Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, Lotta Bångens, vd EEF, Annika Jacobson, chef Greenpeace, Hans Nilsson, ordf 100 % förnybart och Håkan Wirtén, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF i en replik.
Solenergipriset 2016 har tilldelats Västfastigheter för Skövde solcellspark och samarbete inom Sol i Väst som letts av Hållbar utveckling Väst och Skövde kommun. Hedersomnämnande går till BAE Systems Hägglunds för solcellsfasad på produktionshall i Örnsköldsvik, Bright Living för Brf Kristallen, Vätterhem för Råslätt och utmärkelsen Årets prestation gick till Eneo Solutions för deras affärsmodell.
Årets anläggning 2015 tilldelades Västfastigheter för Skövde solcellspark, med följande jurymotivering:
”Anläggningen visar hur en stor offentlig verksamhet kan visa vägen för ny teknik genom en målmedveten, långsiktig och politiskt förankrad satsning. Med två olika typer av installationer – på stora plana tak och skärmtak på stora parkeringar – utnyttjas den stora fastigheten på ett bra sätt. Beslutet om en fortsatt utbyggnad med fokus på driftsäkerhet och kostnadseffektivitet gör Skövde solcellspark på Skaraborgs sjukhus Skövde till ett föredöme med ett stort exponeringsvärde.”
Eneo Solutions tillhandahåller ett nytt sätt för fastighetsägare att investera i solceller.
– Behovet av nya affärsmodeller som förenklar för fastighetsägaren är stort när regelverket kring solcellsanläggningar på större fastigheter är allt annat än enkelt. Eneo Solutions är först i Norden med att erbjuda en modell där fastighetsägaren hyr sin anläggning, skriver juryn i sin motivering.
Argumenten runt det framtida energisystemet går framförallt från kärnkraftförespråkarna snart upp i falsett. Framförallt vill man hävda att kärnkraften skulle innebära säkra leveranser och inga eller låga utsläpp av växthusgaser. Men är det sant? Eller ens i närheten av att vara det?
1. Tillgänglighet. Vi har sett talespersoner för den elintensiva industrin ampert framhålla vilken ekonomisk katastrof det är om de drabbas av bortfall i leveranserna. Den måste finnas kontinuerligt 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Ibland utsagt och ibland underförstått att det bara är kärnkraften som kan garantera detta och att förnybar energi, särskilt sol och vind, är otillförlitlig. “Vad gör vi när det inte blåser” brukar det heta.
Men hur är det med kärnkraftens tillgänglighet? Inte så bra enligt Energimyndighetens analyser, tvärtom är den jämförelsevis låg. Och när den faller bort då är det som Naturskyddsföreningen påpekar både plötsligt och med stor påverkan på systemet.
Kärnkraften leder till problem när oväntade stopp ger stora, oförutsägbara effektbortfall, på cirka 1000 MW. Fel på en reaktor gör dessutom ofta att flera reaktorer måste stoppas på grund av att de är byggda med snarlik teknik. Detta har även Energimyndigheten uppmärksammat i en rapport som ifrågasätter kärnkraftens roll som baskraft på grund av de senare årens stillestånd vintertid när elen behövts som bäst.
2. Växthusgaser. Kärnkraften har utsläpp som inte skall försummas när man ser till hela bränslecykeln från brytning till slutförvaring. Om man vill hävda att kärnkraft är bra för klimatet så beror det på att man blundar för de delar som ligger bortanför den direkta energiomvandlingen. Enligt en artikel i Energy Policy ligger kärnkraft minst dubbelt så högt som solceller och fyra gånger så högt som vindkraft när allt räknas in.
Det är nödvändigt att påminna om Walt Pattersons ord
“Nuclear power needs climate change more than climate change needs nuclear power.”
Så i övervägandena om vad som är mest driftsäkert. minst klimatpåverkande och dessutom billigast så är vinnaren (trumvirvel) ….. EFFEKTIVARE ENERGIANVÄNDNING!
