Lokalsamhället (regioner och kommuner) kommer kanske att ha en större roll än nationerna när det gäller att uppfylla (och överträffa) klimatmålen. En gruppering som då och då låter tala om sig är den så kallade C40-gruppen som en gång i tiden startades av Bill Clinton. De har genomfört en stor mängd åtgärder och försöker nu finna former att lära av varandra och att finna nya vägar framåt. Man kan också följa dem på en blogg på deras sida.
The road from COP21 is now clear because we understand very concretely the further action cities can take to make a global impact in tackling climate change,” said C40 Chair Mayor of Rio de Janeiro Eduardo Paes. “The leadership of cities is unequivocal, but there is no question that barriers remain – the most significant being access to finance and a need for greater governmental co-ordination.
Men skall sanningen fram så är deras rapport ganska svårforcerad. Författarna har haft stora ambitioner att göra syntes av sina erfarenheter hitintills men det verkar vara mest användbart för interna bruk och för att finna en egen struktur i kommande åtgärder.
För en utomstående finns dock en samling av fallstudier som kan vara användbar för att se vad andra har gjort och som man kanske kan utnyttja lokalt.
EU håller på att skapa en ”Energiunion”. För att informera om detta och för att ”samråda om EU-kommissionens offentliga konsultationer” om Energieffektiviseringsdirektivet och Förnybarhetsdirektivet inbjöd Miljö- och energidepartementet nyligen till ett möte.
Energiunionen lär komma att domineras av behovet av försörjningstrygghet och utformas med fem ”dimensioner”:
Säkerhet
Integration (med fokus på konsumenter och regioner)
Effektivisering som ska vara utgångspunkten (”Efficiency first” är slagordet)
Minskade utsläpp av koldioxid (”Decarbornisation”)
Forskning/Innovation/Konkurrenskraft (EU ska bli världsledande)
Hur arbetet fortskrider kommer att rapporteras om i en ”State of the Energy Union” i november varje år. I den första rapporten i november förra året sades att effektivisering fordrade grundligt nytänkande (”Fundamental Rethinking”).
Vid mötet på Miljö- och energidepartementet föreslog EEF hur man skulle kunna ge ett innehåll åt begreppet ”grundligt nytänkande”. Till exempel skulle det kunna vara värdefullt att fundera över hur begreppet effektivisering kan ges en djupare innebörd
Kan man ta in effektiviseringens PLUS-värden (IEA Multiple Benefits)
Kan man nyttja erfarenheter från beteendeekonomin och skapa bättre styrmedel t.ex. ”nudges”
Vilken roll kan kretslopps- och delningsekonomi spela
Kan man utveckla servicebegreppet och göra bättre paket av olika åtgärder. Jag nämnde det brittiska exemplet med vindsröjning för att öka marknadsmottagandet för isolering
Vilka nya affärsmodeller kan vi finna (ex. UK Green Deal m.fl)
År 2016 kallas för ”The year of delivery” och Energiunionen har ett grovt schema för olika initiativ:
Februari (bl.a gas)
Andra kvartalet – priser och kostnader (för tillförsel?)
Juni (handeln med utsläppsrätter (ETS) och transporter)
Tredje kvartalet – effektiviseringspaket (mest om byggnadsdirektivet (EPBD))
November – State of the Energy Union 2
Slutet av året – förnybarhet och marknadsorganisation (“Market Design”)
Början på 2017 – Transporter
Sverige är för övrigt inget föregångsland när det gäller energieffektivisering tvärtemot vad som ofta förs fram. I en nyligen publicerad genomgång av hur Europas länder utvecklats, framgår att Sverige i fråga om effektivisering inte är bättre än övriga länder, snarare sämre “Energy Efficiency Trends and Policies in the EU”
Vårt vanligaste fyrkantiga tänkande innebär att många “gröna åtgärder” som till exempel effektivare energianvändning också är lönsamt och därför kommer de (förr eller senare) att genomföras eftersom vi människor antas vara ekonomiskt rationella. Om vi inte gör det så beror det på att vi har preferenser för att hellre fortsätta att slösa eller att en förändring är förenad med osynliga kostnader och alltså egentligen inte är så lönsam som det verkar. Känns det igen? Konstigt vore det annars eftersom vi är helt impregnerade med detta sätt att se på världen.
I en uppsats, Behaviorally Green: Why, Which and When Defaults Can Help, skriven av Cass Sunstein och Lucia Resich kan vi emellertid läsa:
On standard assumptions, people’s decisions will depend on the relationship between economic incentives and underlying preferences. The standard assumptions are not exactly wrong, but as behavioral Economists have shown, those assumptions disregard important variables that do not involve strictly economic Incentives.
Ett vackert exempel på detta visas av BIT i Storbritannien när de konstaterade att trots att människor visste att vindsisolering var mycket lönsamt så blev det sälla gjort. Och skälet hade bara lite med ekonomi att göra och botades när kunderna erbjöds hjälp med att röja bort skräp från vinden och därmed kunde göra isoleringen möjlig. Känns det också igen? Troligen, eftersom vi alla har någon liten ursäkt för att skjuta upp till i morgon.
Vi måste utveckla styrmedel som gör att vi lättare kommer oss för att göra det som vi vet är bra eller klokt eller lönsamt eller- men som aldrig blir riktigt av. Sunsteins och Reichs uppsats handlar om hur man tar “grönt” som riktmärke (default rule). Och att vi kan göra det på många olika sätt både för effektvisering och förnybar energi. Riktmärket är det som borde göras. Om man vill göra på något annat sätt och det kan finnas många goda skäl för det, så står det en fritt. Men man skall alltså få en lite knuff (nudge) på den väg som är bättre. Utan ansträngning.
Default rules establish what happens if people do nothing at all.
Värt att läsa och begrunda för våra myndigheter och departement så att vi kan slippa det tröttande docerandet om att priser och information är allt som behövs. En vänskaplig knuff är inte fel. Lika lite som det är att ha riktmärken på sjön så att man inte seglar på grund.
Potentialen för energieffektivisering vid renovering av miljonprogrammets hyreshus är stor. Men slutresultatet är i hög grad beroende av politiska beslut och kommunala prioriteringar, visar Josefin Thoresson i sin doktorsavhandling vid Tema teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Josefin Thoresson, nybliven doktor vid Tema Teknik och social förändring, har följt ett projekt där cirka 600 hyreslägenheter i stadsdelen Östra Sätra, ägda av det allmännyttiga kommunala bostadsbolaget Gavlegårdarna, skulle renoveras och energieffektiviseras.
Medarbetare i bostadsbolaget arbetade för att i samband med renoveringen förändra husens energisystem. Det skulle ske genom att energieffektivisera, öka produktionen och användningen av småskalig förnyelsebar energi, samverka med de boende och även arbeta för att minska de boendes energianvändning.
Det som sedan genomfördes under renoveringen var åtgärder som isolering av fasader, borttagna köldbryggor, byte till treglasfönster och byte av ventilationssystem. Det var åtgärder som inte innebar några förändringar för arbetet med underhåll, ingen förändrad relation till energibolaget och inte heller några förändringar för de boende.
– Politikerna sätter upp höga energi- och miljömål, men det blev svårt för bostadsbolaget att genomföra sina planer eftersom energiarbetet inte tilläts kosta något extra och inte heller fick förändra något i grunden. Ambitiösa energimål är en sak, men innebörden tolkas på olika sätt och alla behöver inte vara överens om hur målen ska nås eller vilka prioriteringar som behöver göras. Det skapar konflikter, säger Josefin Thoresson.
Att sätta upp solpaneler på taken som bostadsbolaget föreslagit stoppades exempelvis. Det kommunala energibolaget Gävle Energi motarbetade småskaliga energiproduktionsanläggningar i Östra Sätra, vilket innebar att bostadsbolaget inte längre ansåg att investeringen kunde betraktas som affärsmässig.
– Ingenjörerna i bostadsbolaget ville satsa på långsiktigt hållbara lösningar för framtiden medan ekonomerna hade ett kortare tidsperspektiv. De åtgärder som genomfördes var de som kunde passera bolagets egna ekonomiska lönsamhetskrav, konstaterar Josefin Thoresson.
Julhelgen är som gjord för oss att tänka på de större sammanhangen i livet. En sådan möjlighet gavs i artikeln “The Church of Economism and Its Discontents” av Richard Norgaard där han skriver om vårt vardagsevangelium (ekonomismen) och hur det förhåller sig mellan helheten och delarna i ett ekonomiskt system:
It is easiest to think of systems as being made up of parts that are entirely independent of each other or the nature of the system as a whole: the whole is then simply the sum of the parts…..How fragile are the assumptions behind market economics? Consider the logic offered to support the intrinsic value of exchange:
* If two parties agree to enter into an exchange, both are fully informed, and the exchange is truly voluntary, then the exchange makes both of them better off.
* Therefore, government should not interfere with such exchanges, unless there are significant impacts on third parties.
When we are taught that this logic proves that markets support individual choice and thus should not be interfered with except under unusual conditions, we are being asked to assume that being fully informed is common and third-party impacts are rare. The divisibility of societies into individuals and nature into property has, for economists and increasingly for society as a whole, become a default assumption that merits no mention. These provisos, however, are rarely met: social and natural systems cannot be divided into separate parts, and few parties are ever sufficiently informed.
En mindre tänkare på området skrev nyligen något liknande men mindre sofistikerat (http://fourfact.se/images/uploads/ECEEE2015Nilsson.pdf).
I båda fallen finns det dock anledning att ifrågasätta om vi i våra vardagsgärningar kommer på rätt spår när vi bara “antar”, mot vårt bättre vetande, att marknaden fungerar utan problem?!
GTP (Green Technologies and Practices): Jobs in which workers’ duties involve making their establishment’s production processes more environmentally friendly or reducing their use of natural resources. There are six categories of green technologies and practices, three of which are most relevant to energy efficiency: improve energy efficiency within the establishment (B); reduce or eliminate the creation of waste materials (E); and conserve natural resources (F).
Energikartläggningen hjälpte innovationsföretaget HTC att spara 200 000 kr per år. Trots bergvärme och nya, fina lokaler, kunde HTC enkelt minska sin totala energianvändning med elva procent.
– Med en årlig energianvändning på cirka 1900 megawattimmar blir det rätt mycket pengar om man sparar 11 procent. 209 megawattimmar eller drygt 200 000 kronor per år, säger Charlotte Uhrbom, kvalitets- och miljöansvarig på HTC.
– Eftersom den förra energikartläggningen föll så väl ut vill vi snart göra en ny. Man tror ofta att man är bra, men det finns alltid någonting att bli bättre på, säger Charlotte Uhrbom.
Några av de viktigaste styrmedlen inom svensk energi- och miljöpolitik som påverkar elanvändning och elproduktion är elcertifikat, koldioxidskatt, utsläppsrätter och PFE-programmet.Direkt påverkan på energianvändningen har framför allt PFE-programmet, skriver EEF i sitt remissvar (SoU 2015:87). Genom de nedsättningar av skatt som fortfarande finns inom andra områden, eller nya som föreslås (datacenter) finns en möjlighet att kräva åtgärder inom energieffektivisering som motprestation (likt PFE-programmet) – och det är EEFs åsikt att detta borde göras.
Övriga styrmedel som tas upp påverkar framför allt genom högre elpriser. Ett högre elpris ökar lönsamheten för energieffektivisering, men är knappast det som skulle realisera den potential för effektivisering som finns. Studier finns som visar att så lite som 30 procent av redan idag lönsamma åtgärder inom kommuner genomförs (”Miljarder skäl att spara”, SKL 2011), konstaterar EEF.
Bloggen fourfact som drivs av Hans Nilsson, ordförande i EEF, har spridit kunskap om energieffektivisering i tio år. Under dessa år har här publicerats 2326 inlägg.
Ingenting tyder på att denna genuint engagerade verksamhet skulle vara på väg att minska i omfattning. En blogg klart värd att följa!
Så många bloggtexter har det blivit på temat energieffektvisering sedan starten för drygt 10 år sedan (http://www.fourfact.com). Nystarten på året 2016 firar vi med att uppmärksamma ett riktigt höjdarwebinarium!
A brief history of energy efficiency labelling
Benoit Lebot, director of IPEEC
Benoit är som IPEECs direktör ansvarig för G20-gruppens energieffektviseringsprogram vilket efter COP21 kommer att vara en av tungviktarna i branschen. Detta webinarium är ett lysande tillfälle att stifta hans bekantskap.
Date: January 14, 2016
Time: 14h00-15h00 Central European Time (check your local time)
Energy Labelling has progressively become a must-have in the energy efficiency policy toolbox. When implemented with care, energy labelling presents a face that energy efficiency –also known as the invisible fuel- often misses. Energy labels help end-use consumers to make more informed decisions when purchasing a product, equipment or system. Fascinating too is to see how energy labels facilitate and shape market transformation strategies when combined for instance with fiscal or financial scheme. What lessons can be learned from the implementation of the European energy labels? What are the possible options for consolidating such high -visibility policy instruments in the future? The presentation will recall the conditions of the elaboration of the first European labels, discuss achievements and share views to reinforce existing schemes.
Vetenskapsradion har idag belyst problemet med diklofenak.
– Här behöver Sverige snarast undersöka möjligheten att med omedelbar verkan receptbelägga alla former av Voltaren och andra läkemedel som innehåller diklofenak. Läkemedelsverket bör få i uppdrag att undersöka om det går att receptbelägga ett läkemedel med hjälp av EU-lagstiftningen. Annars behöver Sverige även arbeta för att på sikt påverka EU-lagstiftningen så att det blir lättare att receptbelägga läkemedel pga miljöfarlighet. Här behöver Sverige gå före, säger Anders Finnson, miljöexpert hos Svenskt Vatten.
